1

Boktipsning med de yngsta läsarna

Som en del i delaktighetsarbetet som vi alla jobbar med just nu har vi i Farsta gjort boktipslappar riktade till pekboksläsare. Tanken är att den vuxna som läser tolkar vad barnet tycker (som ibland är mer tydligt än andra gånger 🙂 ) och sedan kan man sticka i en av lapparna i boken. Jag fick tipset via ”Rum för de yngsta” av Barbro Johansson och har sedan gjort någon egen tolkning av det.  Är det fler bibliotek som skulle vilja prova dessa så är det fritt fram och självfallet kan man ändra som man vill 🙂

Bifogar tipslappar här samt en liten informationslapp att sätta upp bredvid:

boktips-sma-barn

infolapp-gillalapp

/Magdalena Bjarnehall

Länk
0

Den 15-17 mars ordnar Centrum för barnkulturforskning sitt årliga barnkultursymposium på Stockholms universitet. Temat för år 2017 är ”Barnkulturens gränsland”.

Bland årets föreläsningar finns flera rubriker som tangerar litteratur, bland annat:

  • Ungdomsbokens nedgång och fall
  • Fullisar i barnkammaren – om berusade seriefigurer
  • Tecknade serier: för barn, unga eller vuxna – eller allihop?
  • Berättelser om exil – barnlitteratur som samhällskritik

Men också rubriker om mycket annat intressant, om allt från dramalek i förskolan till hur barn/flickor använder stadsrummet.

Det fantastiska är att föreläsningarna är gratis! De kräver inte heller någon föranmälan. Det detaljerade programmet finns här.

0

På tur i Norge,

 

I måndags hade jag (och tre kollegor) möjligheten att besöka Bibliotek Töyen och Biblio Töyen i Oslo. På väg till en Margit Lamm-finansierad resa till den nordiska barnbokskonferensen (NBBK) i Stavanger passade vi på att stanna till i Oslo. Vi tog tåg och tunnelbana från Gardemoen tillsammans med Norrmän med skidor i högsta hugg (de var nog på väg till Holmenkollen) och kom snabbt fram till Töyen. Vi hade ett par timmar på oss innan vi var tvungna att ta samma väg tillbaka till flygplatsen för att hinna med vårt plan till Stavanger. Töyen låg, som tur var, bara ett par stationer ifrån centralstationen.

Biblioteket i Töyen fick för ett par år sedan möjlighet att renovera det gamla biblioteket samt att planera en ny verksamhet i en ny lokal för barn 10-15. De valde då att göra om miljön (och verksamheten) ordentligt. Många av de som bor i Töyen är trångbodda, 8 personer på 40 m2 är inte ovanligt, så med i planeringen för de båda biblioteken fanns en önskan om bibliotek som en kan hänga på, bara vara ensam eller umgås med andra. Med hjälp av en arkitekt skapades en ganska så annorlunda biblioteksmiljö på de båda bibloteken. Återanvändningstanken i möbler och utformning var stark, likaså undvikandet av plast och vissa institutionslikande färger.

Bibliotek Töyen har nästan fördubblat sina besök sen de nyöppnade för knappt ett år sedan men de har inte ökat utlånen, det har blivit ett ställe att vara på men också för människorna att träffas med sina föreningar osv. De som bor i området tar själva initiativ till mycket av verksamheten. De har också valt att satsa på meröppet.

Det bibliotek vi var mest nyfikna på var dock deras bibliotek för målgruppen barn 10-15 år, Biblo Töyen. De beskriver sitt bibliotek på hemsidan med följande ord: Biblo Tøyen er et bibliotek fylt med bøker og opplevelser, og det er bare for deg mellom 10 til 15 år. Vi her på Biblo er opptatt av hva du har lyst til å gjøre, hit kan du komme alene eller med venner. Hos oss kan du finne på noe du liker, eller bare slapp av.  http://biblotoyen.no/

Biblioteksrummet på Biblo är allt annat än ett vanligt biblioteksrum. Så fort jag kom in slogs jag av vilken attraktionskraft rummet hade. Jag ville direkt gå runt, provsitta gondolerna, krypa upp i kojorna gå in genom telefonkiosken för att se vara jag skulle hamna och undersöka materialet i de ”trucks” som stod uppställda och uppfällda i rummet.

Jag fick dock försöka stilla mig och fint lyssna på vår guide som visade oss runt och berättade om verksamheten…Och det var bra att jag lyssnade. Det vår guide berättade la till mycket. Det var lätt att bli förförd av hur snyggt och coolt de inrett men det var kombinationen av miljö och de tankar och idéer om hur de arbetade som gjorde helhetsintrycket positivt. Det vi fick höra kändes ärligt, de var öppna med att det varit en hel del problem, framför allt i början, med stök och bråk och att det varit tufft. Det mesta hade nu stabiliserats och de kunde jobba på det sätt de ville.  De pratade mycket i arbetsgruppen om hur de skulle vara som vuxna i rummet och verksamheten och de hade tagit fram få men tydliga regler.

imgtoy3

Intrycket vi fick var att det var väldigt sampratade även när det gällde mål med verksamheten. Deras tanke med verksamheten verkade vara att de (även om de erbjuder många olika aktiviteter) ska lämna mycket utrymme för att möjliggöra barnens egna initiativ. De var också väldigt tydliga med att det är ett bibliotek även om rummet och en del av aktiviteterna ibland, av andra, tolkas mer som en fritidsgård. De utgår ifrån tanken om att de som bibliotek har i uppdrag att jobba med olika slags kulturella uttryck men också att allt det de gör handlar om kunskap av olika slag och att det arbetet är starkt kopplat till bibliotekets uppdrag.

Nu när vi var där skulle de inleda ett tema där de skulle jobba med synen på olika sätt i verksamheten. De planerade då för att både miljö och aktiviter skulle påverkas och förändras av temat och då inbjuda till barnens utforskande av ämnet. Men böckerna då?

imgtoy6

Jo, då de fanns och så även de bokrelaterade aktiviteterna. Så klart hade vi en hel del frågor som vi inte hann få svar på men nya tankar kring vad biblioteksverksamhet är och kan bli fick vi med oss.

Konferensen i Stavanger då? Jo den är också värd att skriva om men det får bli ett annat inlägg.

/Karin Axelsson

 

 

0

Kodning och Raspberrypods

Det är mycket prat om kodning nuförtiden. Och vi är inte sämre här på SSB. Under våren har vi bjudit in barnbibliotekarier till tre tillfällen att få prova på programmeringsspråket Scratch, ett roligt och enkelt sätt att lära sig om datalogiskt tänkande tillsammans Än finns det enstaka platser kvar så se till att anmäla dig (16/2 och 9/3)!

För att det sedan ska vara fullt möjligt att gå direkt från inspiration till verksamhet har Digitala biblioteket köpt in tolv raspberrypods som ska kunna bokas och användas ute på biblioteken för de som inte annars har tillgång till bärbara datorer. Vad är då en raspberrypod? Jo, det är en liten väska som innehåller en raspberry pi (en dator i sin enklaste form, ungefär i storleken av ett kreditkort). Detta kort sitter i en liten svart låda och till den kan du koppla tillbehören i väskan; en skärm, en mus och ett tangentbord. Väskan är alltså ett litet data-kit som du själv sätter ihop när den ska användas. På dessa datorer finns en del program färdiginstallerade, bland annat Scratch. De går också att koppla till ett trådlöst nätverk om man så vill.

 Är du intresserad att boka? Vi tänker att du kan boka 6 väskor i taget (det går att sitta två och två) och vi skickar också med en låda med Scratchkort med enkla instruktioner till olika aktiviteter i programmet. Kontakta oss i barnutvecklingsgruppen på ssbbarn@stockholm.se för mer information eller bokning.

/Marika

 

0

Lennart Hellsingsdagen

Här kommer tips om en eftermiddag/kväll om Lennart Hellsing på Svenska barnboksinstitutet.

Det här går att läsa på svenska barnboksinstitutets webbplats:
Lennart Hellsings betydelse för barnlitteraturen i Sverige kan inte överskattas. Under 1940-talet och fram till idag har han förnyat barnbokens form och innehåll, framförallt genom egen produktion, men också genom framställning av barnbokskritik och debattartiklar. Tidigt insåg han barns behov av inte bara text och bild, utan också musik, rörelse och dans. Lennart Hellsings bilderböcker förnyade illustrationskonsten för barn radikalt med bilder av konstnärer som Stig Lindberg och Poul Ströyer för att bara nämna ett par av de han okonventionellt samarbetade med.

Här arrangeras en halvdag om Lennart Hellsings betydelse för språkutveckling och illustratörskonsten. Hur hans texter med språklekar öppnade upp och gav möjligheter för konstnärernas skapande. Dessutom utdelning av Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris.

Medverkar gör bland andra Ylva Karlsson, Lena Kåreland, Lotta Olsson, Jöns Mellgren och Pella Myrstener.

Tid och plats
Onsdag 1 februari kl. 15 till ca kl. 19.00.Svenska barnboksinstitutet, Odengatan 61, Stockholm. T-bana Odenplan. Fri entré, ingen förhandsanmälan.

I samarbete med Lennart Hellsing-sällskapet.
Med stöd från Stockholms stad, Svenska Tecknare, Svenska barnboksakademin, Rabén & Sjögren.

lhdagenaffischbeskurenb300

 

Besök gärna www.sbi.kb.se där utförligare program kommer läggas upp inom kort.
/Rose-Marie

 

0

Ny rapport om bokprat

En ny rapport om bokprat finns nu att läsa! ”Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats” bygger på en studie av bokprat på folk- och skolbibliotek i Tomelilla folkbibliotek, Nöbbelövs folk- och skolbibliotek och Gislaveds folk- och skolbibliotek. Studien är genomförd av Catarina Schmidt, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, på uppdrag av Kultur Skåne/Region Skåne.

rapport_fakirerna_och_vi_om_bokprat_170

Bokpraten som observerats i rapporten riktar sig närmast till elever i åk 1-3, målgrupper som SSB-anställda sällan möter inom ramen för ett bokprat, men rapporten reflekterar också kring allmänna frågor om vad ett bokprat är och vilka möjligheter till igenkänning och delaktighet barn ges i ett bokprat.

Rapporten går att beställa i pappersformat via Region Skåne eller att ladda ner direkt från deras hemsida utveckling.skane.se

Lena/barnutvecklingsgruppen

0

Skolbibliotekskonferens

I början av december ordnade Skolverket en konferens för skolbibliotek, ”Skolbibliotek för lärande”, men även personal på folkbibliotek som arbetar med skolbarn var välkomna (tack för det). Konferensen hade två huvudspår – Kritisk användning av nätet och Nyanlända. Här kommer en sammanfattning av det som handlade om det förstnämnda.

Olof Sundin, Lunds universitet, föreläste på tema käll- och sökkritik. Han menar att vi måste bredda den klassiska källkritiken, dvs frågor som dessa:

kallkritik2

Ovanstående behöver i dagens medielandskap, enligt Sundin, kompletteras till att omfatta även sökkritik. Med det menar han en kritisk analys av infrastrukturen samt värderingsfrågor. Vilka träffar får vi när vi gör till exempel en google-sökning och varför får vi just de träffar vi får, i den ordning de kommer? Den kommersiella logik som finns inbyggd i många sökalgoritmer premierar bland annat popularitet och åsiktslikhet. Vi delar, oftast ganska omedvetet, data om vi till exempel gör en test på facebook, accepterar cookies (som inte går att tacka nej till) eller trycker på gillaknappar…

Infrastrukturen är i regel osynlig när den fungerar. Men den är viktig att göra synlig! Dess algoritmer påverkar oss kraftfullt. I läroplanen för grundskolan, Lgr 11, ses sökning som en neutral metod och källkritik behandlas inte i relation till infrastrukturen. Något som Sundin menar är problematiskt. Bibliotekarier blir här enormt viktiga i att göra det osynliga synligt! Vi bör problematisera sökresultatens självklarhet.

Skolverket har en ny fortbildningsmodul, Kritisk användning av nätet, och precis som modulerna i läslyftet så finns inslag av både texter som kan läsas individuellt och frågor som kan diskuteras i grupp. Jag tror att stora delar av den här modulen är användbara även för oss på folkbibliotek och ska själv försöka ta mig an de texter som bland annat Olof Sundin skrivit så snart tid finnes. Förhoppningsvis finns också tid och kollegor att sedan diskutera tillsammans med.

/Jenny Karlsson, Farsta bibliotek

1

Pokémon go – en höstlovssuccé i Gubbängen

På höstlovet hade vi tema Pokémon go på Gubbängens bibliotek, vilket visade sig vara omåttligt populärt!

Barnen fick hela veckan leta bilder på olika Pokémons som jag hade gömt på olika ställen i biblioteket. Till hjälp fick de ledtrådar, t ex lättlästa böcker, Dagbok för alla mina fans, böcker om hajar. Såklart fick de samarbeta och fråga bibliotekarien. Kul att hela veckan få frågor som ”Vem har skrivit Ronja Rövardotter?”, ”Var finns böcker om bakning?”. Väldigt pedagogiskt, och många föräldrar som var med myste belåtet! Klarade de att hitta alla tolv fick de välja en gåvobok.

På torsdagen hade vi verkstad då vi gjorde Pokémon-bollar. Man målar helt enkelt frigolitbollar ena hälften röd och sen ett svart band runt kanten. Till sist klistras  en vit rundel av tjock dekorpapp mitt på. Det var inte svårt: grejen är att vara noggrann, då blir det finast. Bäst blir det om man målar två lager färg. Jag hade tänkt att vi skulle sitta en 5-8 barn och prata Pokémon-strategier och göra bokmärken medans vi väntade på att färgen skulle torka men så blev det inte. Det vällde in folk. Över 65 barn plus föräldrar och andra vuxna kom, en intressant upplevelse på Gubbängens bibliotek som vanligtvis är ganska sömnigt och lugnt… Jag hade 25 frigolitbollar så många fick gå hem utan att få göra en, några blev mycket besvikna efter att ha väntat hela veckan. Jag kunde inte heller hjälpa alla på slutet så de sista bollarna blev lite slarvigt gjorda. De vanliga tidningsläsarna flydde fältet.

Trots kaoset var det ändå väldigt roligt och övervägande bra stämning: folk stod och pratade och hängde i hela biblioteket, många satte ut ”lures” och fångade Pokémons i mobilerna för glatta livet. Fullt av barn och syskon sprang runt och letade Pokémons i hyllorna och satt och klippte bokmärken överallt.

Så på det hela taget var det ett lyckat evenemang och vi som jobbade sov gott på natten.

Kontakta gärna mig för tips och detaljer. kajsa.bergh@stockholm.se

 

 

0

Nya Zeeland – Kia ora

Söndagen 14 augusti kl.24.00 landade vi på Nya Zeeland. Från måndagen 15 augusti kl.10.00 var det full fart i cirka två veckor. Vi hann med 4 dagar IBBY-konferens där vi hade sällskap av ungefär 500 kollegor från världens alla hörna, vi gjorde ett tiotal biblioteksbesök, tre skolbiblioteksbesök och ett besök på nationalbibliotekets skolbibliotekscentral. Vi lyckades också få till några dagar med semester…

Lite fakta om NZ:

  • Ligger väääldigt långt bort och består i huvudsak två landmassor, nordön och sydön. Vi spenderade vår tid på nordön.
  • Kia ora är en hälsningsfras som på engelska betyder ungefär be well.
  • Har ca 4 miljoner invånare varav en majoritet har europeisk härkomst, var sjunde person är maorier (landets ursprungsbefolkning och en polynesisk folkgrupp). Den asiatiska befolkningen ökar kraftigt och beräknas idag till ca 23%.
  • Tar endast emot ca 1000 flyktingar/år. (Endast muntlig källa på den siffran från en bibliotekarie, men som vi alla känner till är det ett släkte man kan lita på…)
  • De officiella språken är engelska, nya zeeländskt teckenspråk och sedan 1987 även maori. Dock var det innan dess förbjudet att använda maori i skolor så de flesta Nya Zeeländare födda innan 80-talet talar inte maori alls eller väldigt lite.
  • Skolsystemet är i stort sett som det brittiska (av förklarliga skäl då herr Cook landsteg här 1770 och 1840 erkände maorierna den brittiska kronans överhöghet över Nya Zeeland, och i gengäld skulle britterna ge maorierna skydd och garantera deras rätt till mark. Det var dock inte alla maorihövdingar som skrev på det s.k. Waitangifördraget, men det är en annan ganska sorglig historia….)
  • Där, liksom här i Sverige ser det väldigt olika ut med skolbibliotek. Det är i stort sett upp till varje enskild skola hur viktigt de anser ett skolbibliotek vara.
  • Janet Frame är den mest berömda Nya Zeeländska författaren. Exempel på barnboksförfattare är Margaret Mahy, Tessa Duder, Joy Cowley, Gavin Bishop, Witi Ihimaera
  • http://www.aucklandlibraries.govt.nz   http://www.wcl.govt.nz/ Om du vill kolla in Aucklands- eller Wellingtons biblioteks hemsidor.

Vi kände, både Charlotte och Magdalena, att vi aldrig besökt ett land där det känts så viktigt att kunna dess historia, att känna kulturen och människorna. Utan att kunna det skulle man inte känna Nya Zeeland och resan skulle inte kunna betyda lika mycket. En bibliotekarie vi pratade med som var en del engelsk, en del irländsk och en del holländare, pratade om att hon kunde känna en kulturell avundsjuka gentemot den maoriska kulturen. Vi kan verkligen förstå vad hon menar, vi kände oss själva stundtals kulturellt fattiga. Vi i Sverige har långt ifrån den starka kopplingen till vår historia som finns på nz, för oss (de flesta av oss som är födda i Sverige i alla fall) är inte historien och vårt arv så viktig. Vi lever i nuet och i framtiden, vi blickar helst inte bakåt.

Vi lade även märke till att naturen har en stark närvaro i människornas dagliga liv. Detta kanske inte är så konstigt då naturen på nz är väldigt påtaglig, stark, mäktig och stundtals omöjlig att rå på.

Vi har här försökt oss på en sammanfattning av vår resa, finns så mycket intryck vi skulle vilja få ner så det stundtals kanske känns rörigt att läsa. Vi ber om ursäkt för detta och undrar ni något är det bara att kontakta någon av oss. Kommer ju även en längre rapport som man kan läsa om man skulle vara intresserad.

Här finns mer att läsa ifrån resan dels om

Ibby-konferensen samt om de biblioteksbesök som gjordes.

Och en sak till, om ni skulle ni få möjlighet att besöka Nya Zeeland…bara gör´t.

//Charlotte Hansén-Goobar, IB & Magdalena Bjarnehall, HB

  • nya-z

 

0

Förskolebibliotek

Barnutvecklingsgruppen åkte på studiebesök till Lund och Malmö för att titta på deras förskolebibliotek, 16-17 november. Vi ville titta närmare på vad förskolebibliotek kan vara för något och se till vilken roll folkbiblioteket har spelat kring detta i Lund respektive Malmö.

Vad är då ett förskolebibliotek? Det finns ingen enhetlig definition av vad det är rent generellt. Ett förskolebibliotek är oftast ett rum på förskolan som pedagoger och barn har gjort om till ett bibliotek med en boksamling och inrett rummet läsinspirerande. En del förskolebibliotek låter barnen låna hem böcker. Flera förskolor kan dela på ett förskolebibliotek. I regel finns det ingen katalog över beståndet. Lånen registreras generellt inte heller.

Både Lund och Malmö betonar vikten av att göra pedagoger, barn i förskolan och föräldrarna delaktiga i förskolebiblioteken. De ser heller ingen konkurrens med att starta upp ett bibliotek på förskolan. Tvärtom så leder det till att barn och föräldrar läser och lånar ännu mera. Både Lund och Malmö menar att det är viktigt att ha läsmiljöer på alla avdelningar – det räcker inte bara att ha ett förskolebibliotek – läsmiljöerna ska vara levande på alla avdelningar i förskolan.

Lund
Malmö och Lund skiljer sig på så sätt att Lund har satt upp vissa kriterier för att förskolan ska få kalla sitt bibliotek för förskolebibliotek. Det finns ett pågående samarbete mellan stadsbiblioteket i Lund och förskolebiblioteken, t ex genom inköpsvägledning och att barnbibliotekarier regelbundet besöker förskolebiblioteken. I Lund finns det 80 kommunala förskolor, läsombud och 16 förskolebibliotek. Lund har länge varit föregångaren när det gäller förskolebibliotek i Sverige. Bibliotekschef Gunnel Olsson började redan 2010 med att starta upp förskolebibliotek. I nuläget finns inte tid och resurser för att ta emot alla förskolor som vill vara med.

Vi träffade även pedagog Catarina Krantz som visade förskolan Hedenhös förskolebibliotek i Gunnesbo, en stadsdel i Lund. Varje förskolebibliotek får i starten 6000 kr/år av stadsbiblioteket för att köpa litteratur. Biblioteken långtidslånar även från stadsbiblioteket i Lund. Ett par gånger per termin kommer barnbibliotekarien från stadsbiblioteket och berättar om böcker för barnen. När det gäller inredningen av biblioteket får förskolan själva stå för kostanden. Hedenhös förskolebibliotek har även bokpåsar med fem böcker som föräldrarna kan låna med sig hem. Dessa bokpåsar används flitigt av föräldrar och barn. Böckerna kommer från stadsbiblioteket och byts ut en gång per termin.

hedenhos2
Förskolebiblioteket Hedenhös

Malmö
Förskolorna i Malmö får stöd av Pedagogisk inspiration (motsvarar Medioteket i Stockholm)i utbildning och stöttning av sin uppbyggnad, men innehållet får förskolorna bestämma själva. Malmös förskolebibliotek drivs av ett projekt som heter Läsmagi och som har beviljats stöd av Statens Kulturråd. Projektet leds av den nytillsatta samordnaren Susanna Jarströmer. I Malmö finns det 250 kommunala förskolor, 100 språkombud och 50 förskolebibliotek. Satsningen på förskolebibliotek startade 2014.

Vi hälsade på pedagog Arabella Cosovic som är engagerat språkombud på förskolan Korrebäckens förskola i södra Malmö. Förskolebiblioteket är skapat av återanvänt material och har materialmässigt inte kostat någonting (förutom en plexiglasskiva för dryga hundralappen!). Förskolan har grön flagg. Barnen har varit väldigt delaktiga och engagerade i utformningen av biblioteket. Barn och pedagoger letade möbler i förskolans källare och gjorde om dem till exempelvis bokhyllor. De gjorde studiebesök på Malmö stadsbibliotek och hämtade inspiration därifrån. Förskolebiblioteket har fått böcker via läsmagi (3500 kr) men många föräldrar har också skänkt böcker. Planet som förskolebiblioteket ligger i heter Sagovinden. Utanför biblioteket finns ett lekutrymme där barnen kan klä ut sig, rita, dansa eller spela teater.

Korrebäckens förskola.jpg
Korrebäckens förskola har gjort fina bokhyllor av lastpallar.

Stor tack till Lund och Malmö som tog emot oss så fint och välkomnande.
Vill ni veta mera eller har några funderingar kring förskolebibliotek så får ni gärna höra av er till barnutvecklingsgruppen.

/Rose-Marie Nilsson

1

Kanini – för, med och av barn

Under ett studiebesök förra veckan besökte barnutvecklingsgruppen Malmö stadsbiblioteks nya barnavdelning för 0-8-åringar, Kanini.

Kanini är resultatet av en treårig process, där biblioteket jobbat aktivt med fokusgrupper. Barnens idéer och synpunkter har beaktats i allt från färgval till bokhyllornas utformning. De trädliknande bokhyllorna är byggda enligt en modell som ritats av barn. Barns önskemål om något ”mörkt och mystiskt” har fångats upp i sagorummet Grottan, avdelningens namn Kanini har bestämts av barnen, de pratande skåpen i foajén har varit ett sätt att förvandla barnens önskemål om överraskningsmoment till något konkret, osv. Utöver detta har personalen systematiskt jobbat med delaktighet, vilket märks både i biblioteksrummet och i det dagliga bemötandet ute på biblioteket. Krumelurmaskinen är till exempel en ”apparat” som äter barns teckningar och sedan projicerar bilden på väggen, så barnen gör ett avtryck på biblioteket medan de är där.

kanini-tradhyllor

Det är speciellt två arbetssätt kring delaktighet som projektledare Karin Johansson tycker varit lyckade: forskningsbokcirklar för personal och hemläxor som personalen gett sig själva.

Forskningsbokcirklarna har träffats varje vecka och inför träffen läst en artikel som de sedan diskuterat. Läxorna har varat två veckor och gällt bara under pass. Medarbetarna har dokumenterat sina erfarenheter i ett gemensamt dokument, som sedan sammanställts på en timmes möte.

Exempel på läxor:
* inte nudda stol – att inte alls sitta vid infodisken under pass
* slit ner stolen – bara sitta vid infodisken under ett pass – vad händer då?
* använd alibi för interaktion – om personalen går i monstertofflor, med diskoboll på huvudet eller svans – leder det till kontakt?
* Bli tipsarmonster! Ge ett spontant boktips under ditt pass.

Återkopplingen har varit viktig, att fråga sig ”varför gör vi det här?” och kunna svara: för att skapa ”den här förändringen” som bygger på ”den här forskningen”.

Besöket på Kanini utgjorde bara en liten del av hela studiebesöket. Inom kort kan du här på bloggen läsa mera om förskolebibliotek, som vi också bekantade oss med!

/Lena

1

Kvalitet eller kvantitet? barn- och ungdomslitteraturens dilemma Heldag på Svenska barnboksinstitutet den 16 november kl. 9.30-16.00

Hoppas inte ni gjort som jag och missat detta!

Onsdagen den 16 november arrangerar Svenska barnboksinstitutet en heldag om kvalitet i barnlitteraturen. Intressanta frågor kommer att avhandlas, såsom: Vem får, ska och bör avgöra vad som är bra och inte bra litteratur för barn? Hur ska vi se på barn- och ungdomslitteraturen? Är den ett konstnärligt verk eller ett pedagogiskt verktyg eller både och?

Mer info om dagen hittar du här

Är det någon av er som tänkt gå på detta får ni mer än gärna skriva ett blogginlägg om dagen.

/Karin

 

 

 

 

Länk
1

Poesipyssel

Under våren och hösten 2016 gick jag poesikursen som hölls i SSB:s regi. Förutom föreläsningar, presentationer och diskussioner fick vi massor av tips. Ett poesiprogram som Maja på Stadsbiblioteket hade gjort var ”Cut Up Poetry”, eller ”Sönderklippta dikten”. Det går ut på att klistra ihop en egen dikt av ord som klippts ur en annans dikt, och är förhållandevis enkelt och billigt att förbereda. Nu på höstlovet höll jag i det på Kungsholmens bibliotek. Mycket av det som Maja gjort finns färdigt på Marknadsbiblioteket, men jag valde egna dikter att klippa ord ifrån.

poesipyssel-frida

Material som behövs

  • Instruktion (finns på Marknadsbiblioteket) + skylthållare
  • Ramar (finns på Marknadsbiblioteket eller i Word)
  • Urklippta ord
  • Ev. fat att lägga orden på
  • Saxar
  • Lim
  • Vita papper
  • Färgpennor eller liknande

Förberedelser

  • Marknadsföring
  • Välj tre dikter, kopiera dem, förstora ev. upp 200 %. Det finns färdigförstorade dikter av Tomas Tranströmer på Marknadsbiblioteket, men jag valde dikter av Aase Berg ur ”Människoätande människor i Märsta”.
  • Klipp ut ord
  • Modifiera ev. instruktionen, skriv ut och sätt upp
  • Skriv ut ramar

Genomförande

Vi valde att kalla programmet ”Cut Up Poetry” och att ha det kl. 13-15 en höstlovsonsdag på barnavdelningen. Efter tips från Maja satt jag med större delen av tiden, när jag inte gick runt och försökte få fler att sätta sig. Platsen kändes avskild men ändå ganska synlig. Det var framförallt barn (ca. 6 år) och deras vuxna som kom.

Reflektioner

Frågor som dök upp var t. ex. ”Vad är en dikt?”, och då kan det vara bra att ha valt dikter som passar de barn som är där, för att kunna förklara lättare. Nu hade jag valt ungdomsdikter eftersom jag tänkt mig en äldre målgrupp än de som kom… ”Får man rita?” var också en fråga som kom. Det går ju att rita en dikt, svarade jag. Jag satt och klippte ut ord medan barnen pysslade, men kom efterhand på att det hade varit bra om orden var färdigklippta innan. Blir nog tydligare vad och hur man ska göra om allt är serverat från början. Också bra att göra ett eget exempel på hur det kan se ut. Nu blev det så att istället för att skapa en text utifrån orden på fatet så hade många en färdig text i huvudet, och försökte sedan leta efter passande ord att klippa ut. Finns inte ordet så kan en skriva ett eget. Eller (djärva tanke!), hoppa över ordet. Jag försökte förklara att i dikter finns bara de viktigaste orden med.

poesipyssel-barn

För att kunna bläddra bland de urklippta orden på fatet kan det vara bra med en målgrupp som kan läsa obehindrat. Annars tar det ganska lång tid…och kanske är det svårt för någon som precis börjat lära sig språkets ramar och regler, att plötsligt börja ifrågasätta reglerna? De få barn som kom var lite yngre än jag hade räknat med. Borde jag ha satt mig någon annanstans, för att synas bättre och för att även vuxna skulle kunna vara med? Gillar tanken med åldersöverskridande program. Men risken är att inga barn skulle satt sig där alls… Vi marknadsförde mot skolor och satte upp affischer i biblioteket. Det är svårt att förutsäga hur många som kommer, antingen är barnen bortresta för att det är lov, eller så kommer de extra mycket till biblioteket. Kanske kan man fundera över titeln också.

Vad har ni för erfarenheter av poesiprogram för barn på biblioteket?

Poesitips

Bok: Konsten att skriva dikter – en handbok för nybörjare. Har skapats tillsammans med elever från Wasaskolan i Södertälje.

App: Livsviktig poesi

Facebookgrupp: Poesi på bibliotek

 

/Frida, Barnutvecklingsgruppen och Kungsholmens bibliotek

0

Regionbibliotek Stockholm – arbetsmöte på Hallunda bibliotek med länets barnbibliotekarier

Här kommer en kort rapport efter ett arbetsmöte för barnverksamma i Stockholms län som Regionbibliotek Stockholm arrangerade på Hallunda bibliotek 28/9.

Marie Johansen och Annette Nordman presenterade Botkyrka biblioteks interkulturella och normkritiska förhållningssätt de har i sitt arbete. Här kan du läsa mer: https://bibliotek.botkyrka.se/om-oss

Vi diskuterade vilken roll biblioteken kan ha när det gäller nyanlända och asylsökande barn. Vilka utmaningar och hinder finns? Vilka behov och önskemål finns det hos nyanlända/asylsökande barn och unga på biblioteken?

Sigtuna bibliotek, Paula Norrlid och Barnens bokbuss Christina Johnson Stockholms stadsbibliotek berättade om sin verksamhet för nyanlända barn.

Många kommuner (Solna, Sigtuna, Sollentuna) samordnar olika volontärer, föreningar, simhall, fritidsgårdar, bibliotek och tar fram infomaterial på olika språk om verksamheterna. Meet Sollentuna som är namnet på en ny mötesplats som finns på Sollentuna bibliotek.

Sofie Samuelsson, Regionbiblioteket, tipsade om boken Att möta barn på flykt av Lars H Gustafsson. Boken går att ladda ner eller beställa gratis.
https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/mota-barn-pa-flykt

mota-barn-pa-flykt


Katarzyna Kasprzyk från Internationella biblioteket berättade kort om deras verksamhet. Besök gärna IBs hemsida:
http://interbib.se/sv På hemsidan kan du ladda ner mallar och broschyrer på olika språk om t ex bibliotek och små barns språk.

Läs gärna mer om IB:s barnboksvecka v.46 som bjuder in några av väldens barnboksförfattare, i år kommer gästerna från Somalia, Palestina och Pakistan.
http://interbib.se/sv/arkiv/barnboksveckan

barnboksveckan

På Regionbiblioteks hemsida kan du läsa mer om kommande utbildningar. http://regionbiblioteket.se/

/Rose-Marie Nilsson

 

Länk
0

En attraktiv äppelhylla

Hur ser en äppelhylla ut som är attraktiv, som används och gör verklig skillnad för sina användare? Svaret på frågan finns troligen i Linköpings stadsbibliotek, som år 2015 utsågs till ”Årets lättlästa bibliotek”. Några bibliotekarier från Hornstullsenheten och barnutvecklingsgruppen gjorde i veckan ett studiebesök i Linköping för att se hur biblioteket där jobbar med sin äppelhylla. Vi träffade bibliotekarie Anna Fahlbeck, som byggt upp äppelhyllorna i Linköpings stadsbibliotek.

I Linköping definieras en äppelhylla som en plats i biblioteket där en samlat medier som ”kan läsas med ögon, öron eller fingertoppar”. Här finns taktila böcker, böcker med TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), punktskrift, böcker med olika symbolsystem och talböcker. Dessutom ingår olika bokpaket med babblarna, en faktahylla för föräldrar, en faktahylla för barn och broschyrer.

taktila-pekbocker-2

Linköpings äppelhylla är en hel avdelning, ett ”rum” med lättillgängliga medier. Äppelavdelningen ligger centralt i biblioteket och är väl markerad, så att det är lätt att snubbla över den. Fokus ligger på de yngre barnen. Inga Hcg- eller ungdomsböcker ingår. Utöver det som exponeras i ”äppelrummet” finns ett förråd fyllt av språkväskor. Några språkväskor har Anna Fahlbeck med hjälp av logopeder plockat ihop själv, några har hon köpt som färdiga produkter från Hatten förlag och SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten). Varje språkväska finns i flera exemplar. Väskorna marknadsförs enbart för pedagoger, men även privatpersoner får låna. Lånetiden är minst 4-6 veckor åt gången. De flesta väsktyperna riktar sig till småbarn men det nyaste tillskottet – ”Mina känslor med tecken”-väskan – är gjord för ungdomar med psykisk funktionsnedsättning. Väskan består av ett slags memory i jätteformat. En ny väska är under utformning, nämligen en berättande-väska, som riktar sig till åldrarna 5-9 år.

appelrummet

Äppelhyllan firas varje höst med en egen dag, då det bjuds på äppelmuffins, saft, äppeltovning och musikprogram. I år har biblioteket i samband med dyslexiveckan firat ”Babblarnas” dag, med bl.a. stort pysselbord, sagostunder med TAKK och föreläsning om språkutveckling. Varje vår hålls en språkpillerdag i samband med den europeiska logopeddagen (infaller den 6 mars). För vuxna och ungdomar ordnas varje år bokmässan ”Läsa på olika sätt” under två dagar.

Hur når en ut med sitt fina material då? Att uppmärksamma äppelhyllan, babblarna och språkpiller med en egen dag är ett sätt att öka kunskapen. Andra sätt är att använda nätverk inom bvc och skola (i Linköping finns ett språkpedagogiskt centrum som består av tre pedagoger) och ordna studiedagar mot förskolan och bvc. Biblioteket och bvc i Linköping har ett samarbete som fångar upp barn som vid 2 ½-årskollen på bvc ligger efter i sin språkutveckling. Barnet får då ett presentkort på en babblar-figur, som hämtas på biblioteket.

babblarna

Vill du läsa mer om Linköpings språkväskor, språkpiller eller reda ut de begrepp som nämnts i detta blogginlägg? Den här sidan är en bra början: http://www.linkoping.se/uppleva-och-gora/bibliotek/latt-att-lasa-pa-olika-satt/.

/Lena

 

0

Bokkollo med spiontema

I början av juni ordnade vi (två barnbibliotekarier från Hornstullsenheten) ett bokkollo för tio lässugna 10-12åringar! Vi träffades i tre dagar och hade bokprat, skrivövningar och lekar – allt med utgångspunkt i boken ”Uppdraget” av Camilla Lagerqvist som barnen fick läsa innan kollot. Boken utspelar sig under Andra världskriget och handlar om några barn som bildar en hemlig motståndsrörelse. Det finns flera bra teman att ta upp från boken – vi tog framför allt fasta på spiontemat och hittade på lekar och skrivövningar utifrån det.

 Under första dagen träffades vi i vårt hemliga spionrum på Hornstulls bibliotek och pratade om boken. Mitt under samtalet fick vi besök av spionen von Tulpan. Hon smög in och flyttade nålar på en karta på väggen (mystiskt!) och överlämnade också ett pappersark som visade sig vara en skattkarta. Denna tog vi med oss när vi senare på dagen gav oss av ut på Långholmen på ett ytterst hemligt uppdrag. Kartan visade var en första ledtråd skulle finnas gömd och sedan följde en spännande skattjakt där barnen med hjälp av en chifferbok fick lösa chiffer som sedan ledde vidare till nästa… I slutet av vårt uppdrag fick barnen ett brev från spionen Sebastian Rosengren. Brevet var även en skrivövning vi arbetade vidare med.

 Under bokkollots andra dag åkte vi gemensamt till Armémuseum för att där få en specialvisning på temat spioner. Mycket spännande! Efter visningen satte vi oss tillsammans i en mörk och skranglig bandvagn och barnen berättade om vad de var rädda för och vad de tyckte det var att vara modig (teman som också fanns med i boken). Vi ville gärna blanda lek och allvar; kollot skulle vara roligt men vi ville att det också skulle finnas tid att fundera över de stora frågor som boken handlar om. En skrivövning vi hade denna dag var bland annat att de fick de inspireras av en scen eller ett föremål på museet och skriva en historia kring detta. De skrivövningar som fungerade allra bäst i den här gruppen var när de fick skriva tillsammans och samarbeta.

lummiga-trad-bokkollo

 Sista dagen var vi återigen ute på Långholmen för att leka lekar och ha skrivövningar. Barnen fick i små grupper välja ut en person som de skulle spionera på och skriva ner information om och sedan hitta på en historia – klura ut vem det var och vad hen egentligen gjorde där. Senare på dagen hade vi avslutning där vi hade bjudit in allas föräldrar, vi fikade och de fick tillsammans fylla i ett spionformulär (för rekrytering till vår hemliga spionorganisation). Barnen fick även varsin goodiebag och ett diplom.

 Vi var mycket nöjda med vårt bokkollo och det verkade barnen också vara. De lärde känna varandra snabbt och det blev en väldigt fin sammanhållning i gruppen. Nu ser vi fram emot nästa sommars bokkollo!

 Amanda Domeij och Cecilia Billsdotter Jonsson, Hornstullsenheten

 

2

Tankar om Sommarboken

I våras var vi en grupp som fick frågan om vi kunde tänka oss att se över det material vi har för sommarboken på SSB. För att få inspiration var vi med på en dag som Kultur i Väst ordnade i Stockholm. Där träffade vi en rad entusiastiska barn- och skolbibliotekarier från olika delar av landet som hade mycket spännande tankar och roliga idéer att dela med sig av kring sommaraktiviteter. Se gärna inspirerande videohälsningar via denna länk!

Vi fick också lyssna på läsambassadör Ann-Marie Körling som är väldigt inspirerande i sina sätt att locka barn till läsning. Det vi pratade mycket om under dagen var kopplingen mellan läsning och krav på motprestation. Vi är många som haft aktiviteter där barnen ska läsa ett visst antal böcker under sommaren, skriva lite om dem i en folder, lämna in den för att då i sin tur få en gåvobok av biblioteket i gengäld. Om denna typ av upplägg råder delade meningar, men med läsambassadörens ord om hur lust och krav sällan går bra ihop så kändes det vettigt att se över vår egen folder. Vi började skissa på en ny folder fylld med tips, pyssel och roliga utmaningar istället. Dessvärre var ambitionerna höga och tiden knapp så den folder som nu finns på marknadsbiblioteket kom ut för sent och innehåller dessutom några korrekturmissar. Vi jobbar nu vidare med foldern inför nästa sommar men vill gärna ha in era synpunkter. Hur har ni arbetat med sommarboken på ert bibliotek i år? Vad funkar och vad funkar sämre? Vad skulle ni önska inför nästa sommar? Hör gärna av er till oss med era tankar på mejlen ssbbarn@stockholm.se

/Marika
Med i gruppen var också Li Malm och Tina Mansourian

0

Konferensrapport med bilden i fokus

De sista dagarna i augusti 2016 anordnade Svenska barnboksinstitutet (SBI) med flera en konferens om barn- och ungdomslitteratur (http://www.nordiskforskarkonferens.se/). Årets tema var ”Med bilden i fokus”. Här kan du läsa om ett urval av innehållet.

De två forskarna Anna Nordenstam och Kristina Hermansson (Göteborgs universitet) beskrev ett pågående projekt med djupanalyser av ”Kalle med klänning” och ”Prinsessan Victoria”. Lite kortfattat kan en säga att de kom fram till att böckerna/förlaget inte riktigt håller vad de lovar. Snarare än att kritisera alla normer så skapas nya: alla män har magiska klänningar resp. individualiseringsnormen (att barnet ska bli sig själv och hitta sin egen unika personlighet).

Jill Walker Rettberg (Universitet i Bergen) jämförde tidigare generationers dagboksskrivande med hur dagens unga berättar om sig själva i selfies, bloggar och appen SnapChat. I dessa är film och stillbilder i sekvenser viktiga för berättandet. Länk till forskarens blogg om du vill veta mera: jilltxt.net

Serier för ungdomar är ett ganska nytt fenomen, enligt Åsa Warnqvist (SBI), som fokuserade på serier om och för unga flickor/kvinnor. Tidigare har det förekommit ett könsuppdelat målgruppstänkande, vilket har förändrats i dagens utgivning. Även formen på serierna har förändrats: Nu är det vanligare att berättandet ligger i bilden och inte i texten, och att texten består mest av dialog. (Istället för som tidigare, där texten bestod mycket av beskrivningar.) I serier om flickskap handlar det ofta om att både värja sig mot den manliga blicken och samtidigt ta plats i rummet, t. ex. ”Tummelisa”, ”Fridas Resor” och ”Det som händer i skogen”. Det finns även serier för unga där det biologiska könet problematiseras (”Åror”) eller där trans representeras problemfritt (”Iggy 4-ever”).

Många på konferensen var överens om att det behövs mer forskning från konstvetenskapligt håll, då den mesta barn- och ungdomslitteraturforskningen idag sker på litteraturvetenskapliga institutioner.

Sammanfattningsvis en mycket lärorik och bred konferens! SBI anordnar också många halv- och heldagar på olika teman. De brukar vara gratis, och går att få information om t. ex. via deras nyhetsbrev som mailas ut då och då. Ofta filmar de också sina program och lägger ut på webben. http://sbi.kb.se/sv/

/Frida

0

Katti leder regeringens läsdelegation

Igår offentliggjordes att vår stadsbibliotekarie, Katti Hoflin, skall leda regeringens läsdelegation.

Läsdelegationen skall verka inom regeringens satsning ”Hela Sverige läser med barnen”

Vad ska då denna delegation göra kan en undra?

Jo, de ska bland annat samordna läsfrämjande insatser, skapa mötesplatser och följa forskning och utveckling på området. De ska också se till att uppföljning kan ske i enlighet med de nationella mål för litteratur och läsfrämjande som finns framtagna. Är du nyfiken på dessa mål så finns de här.

Uppdraget sker i samråd med bland annat Skolverket och Kulturrådet.

/Karin