0

Åk 4 högläser- Tävlingen är avgjord

Klass 4B i Matteusskolan vinner ett författarbesök med Åsa Asptjärn!

Tänk vad mäktigt att i stort sett alla tioåringar i Stockholm har läst Wursten och Veganen. Nu har vi lottat om vilken klass som har vunnit ett författarbesök med bokens författare: Åsa Asptjärn! Vinnaren är klass 4B från Matteusskolan i Vasastan. Grattis! Tröstpriset, som är en bok till varje elev i klassen, vanns av klass 4B från Novia Engelska skolan. I år deltog 10 klasser i utlottningen.

lotto

I tävlingen kunde alla 4-klassare som besökt biblioteket i Stockholm under läsåret 2017-18 inom Bibblan berättar/Åk 4 högläser, delta. I samband med klassbesöken i biblioteken har alla klasser fått ett exemplar av Åsas bok Wursten och Veganen. Boken är tänkt att högläsas och har delats ut till ca.400 klasser runtomkring i Stockholm. Till boken har alla fått en av SSB specialproducerad lärarhandledning.

För att delta i tävlingen skulle klasserna besvara frågorna:

Vilken fråga skulle du vilja ställa Åsa om just din klass blir utvald att få ett författarbesök?

I boken tror general Jönsson att hon är soldat i finska kriget. Varför tror ni att hon tror att hon är det?

Vi har fått in massor av roliga förslag på frågor på alltifrån Åsas kärleksliv, till frågor om hennes författarskap och vad som driver henne till att skriva? Den andra frågan har inget givet svar, men general Jönsson hade läst en bok som inspirerat henne, samtidigt som hon är gammal och blandar ihop verklighet och fantasi lite.

Tack till till er bibliotekarier som tagit emot alla fjärdeklassare och framförallt tack till alla barn och lärare! Det har varit roligt att läsa barnens tankar om vad ni läst.

/Li

0

Kan man dansa en bok?

Jag ställde frågan till några förskolebarn: Inga problem. Man kan stå på boken och dansa runt den också!

Bokdansprojektet: Bokdansa! Startades av Stockholms stadsbibliotek i höstas. Bokdansa! har lett till två fantastiska koreografier, danshandledningar, workshops för barnbibliotekarier och rekvisita till varje biblioteksenhet. Snart finns handledning och musik fritt tillgängligt för alla på biblioteket.se/bokdansa.

stopp webbildDanspedagogen Maria Nordlöw har omvandlat boken Mamy Wata och monstret av Veronique Tadjo, till en härlig koreografi. När man dansar Mamy Wata med sidentyger förs tankarna till Isadora Duncan och fridansen. Dansen handlar kort om havet, Mamy Wata -alltings moder och välgörare. Monstret som vill förgöra allt med sin vrede och hur kärleken bekämpar monstret. Barnen får dansa havet, Mamy Wata, monstret, kärleken och festen. Efter att ha dansat Mamy Wata några vändor börjar dansen växa, till en historia som också ifrågasätter vår samtid. Teman som ursprung (havet), gudomlighet (Mamy Wata), ilska, bitterhet (monstret) och frihet (kärleken). Monstret blir en symbol för polarisering, individualisering och samhällsstress. En stress som motsättning till livet och det livsbejakande kollektivet.

Mamy Wata har tonsatts av Kerstin Wikström och riktar sig till barn med funktionsvariation och barn i förskoleåldern.

 

mamy webbildEn helt annorlunda och kul och peppig dans är koreografin till boken Stopp! Ingen får passera av Isabel Minhós Martins. Skapad av koreografen Åsa N. Åström och tonsatt av ljudkonstnären Jan Carleklev. Den här bokdansen riktar sig till 9-12 åringar och kan dansas av alla. Med följer också en studiehandledning.

Workshops som gjorts med barn kring Stopp! Ingen får passera, har varit succé. Dansen handlar om civilt motstånd. En general sätter upp en gräns och säger: Stopp! Ingen får passera! Barnen får genom dansens olika karaktärer och lusten till motstånd pröva att hitta fysiska argument. En känsla av tvång kan väcka känslor och frågor om mening, frihet och demokrati, som också studiehandledningen tar upp.

Kul med den här dansen var att vanligen omotiverade barn, blev intresserade av de frågor dansen väcker. Barn som tidigare känt olust till böcker, blev tvärtom de som blev mest angelägna om att läsa.

Barnbibliotekarier har dansat förut. Danspedagog och bibliotekarie Mekka Adolfsson-Lind i Tensta har varit en stor inspiratör med sina koreografier och Johanna Hellsings utflyktssånger innehåller också inslag av dansrörelse. De som arbetar med de mindre barnen har också provat att dansat Knacka på. Störst och mest känt kanske Uppsalas Dansa en bok är. Där skapas dansen utifrån valfri bilderbok. Dansa en bok har handledningskurser där bibliotekarier och pedagoger omvandla böcker till dans, oberoende av boktitel. Här hittar du mer information om metoden. Den 13 september i år, kommer Regionbibliotek Stockholm, Kulturhuset och DIS (Dans i Stockholms stad och län) också att arrangera en heldag om dans, cirkus och bibliotek. Håll ögonen öppna!

mamywatawebbildGenom Bokdansa! välkomnar vi ytterligare roligt arbetsmaterial. Det har hänt att någon undrar vad dans har med böcker att göra, och om man måste vara med? För bibliotekarier kanske osäkerhet är det största hindret för att dansa loss på jobbet. Kanske är det lite obehagligt att göra någonting man inte är van vid? Hålla samman en barngrupp man inte känner, som inte heller brukar dansa böcker. Jag får höra att någon tycker att det var bättre förr, då hen ”slapp trams som bokdanseri”. Få håller med om att kroppens berättande är trams, men den starka reaktionen säger någonting. Om hur vi för inte så länge sedan delat upp människan i kropp och själ, där själen ansetts som finare. Också den västerländska kroppen och dansen har präglats av strikta ideal. Är det så att dansen likt viktorianska stolsben påminner oss om skambelagd sexualitet eller en kroppsnärvaro som vi glömt?

Dansen utmanar. Men hur kan dansen vara litteraturstimulerande för barn? Vi som arbetar med barn i bibliotek har genom det vidgade textbegreppet ett bredare läsfrämjande och lässtimulerande uppdrag. Vad är då en bilderbok när den inte läses i text? Vad är en bok när den dansas? En berättelse.

Danskonsten har också sin grund i berättelser och i ett mänskligt behov av att uttrycka känslor genom kroppen. Exempelvis den afrikanska dansen och operans balett. Att dansa klassiska sagor finns också i kända danslekar som Törnrosa eller Björnen sover.

Det finns olika föreställningar om hur en text kan läsas. Maria Nikolajeva och Ulla Rhedin har båda skrivit om hur barn läser innan de är läskunniga. Läsning som tolkning av bilderbokens bilder. Eller det som hände en munk för sisådär tusen år sedan. Han gjorde en häpnadsväckande upptäckt: En munkkollega stod tyst och tittade i en bok och kunde sedan redogöra för texten. Han hade läst boken utan att ens röra på läpparna! Läsningen hade ännu inte frikopplats från högläsningen och den muntliga berättartradition som texten kom ifrån. (Aidan Chambers: Böcker inom och omkring oss) Böcker innehåller berättelser som kommer till liv genom läsning och förmedlas genom ett uttryck. Det kan lika gärna vara dans. Kroppens språk. Vårt första språk. Kroppen är kanske vårt bästa redskap för tillgodogöra oss eller bearbeta den känsla eller stämning som texten och bilden förmedlar?

På flera bibliotek är de redan i full gång efter vårens workshops. För er som tvekar (och har tid) hoppas jag på ett mer existentialistiskt förhållningssätt. Att övervinna rädslan, ta språnget över avgrunden och dansa loss! För barnen.

Li Malm

0

SSB startar biblioteksutvecklingsgrupp – vill du vara med?

När SSB kraftsamlar på utvecklingsspår så ger det frukt. Bibblix och förskolesatsningen är sådana exempel. Men det finns många områden som behöver utvecklas. Istället för att ha olika grupper blir det istället en och samma – biblioteksutvecklingsgruppen. Uppdraget blir att ”med utgångspunkt i organisationens utvecklingsbehov, medarbetare och dess samlade kompetens bedriva såväl lokalt som centralt utvecklingsarbete”. Till att börja med ligger fokus på digitalisering, bemötande och kompetensutveckling samt stärkta bibliotek för barn och unga.

Nu behövs en samordnare på halvtid och fyra medarbetare på vardera 40 procent till detta spännande uppdrag. Har du engagemang för och erfarenhet av utvecklingsarbete? Vill du vara med och ta SSB till nästa nivå? Välkommen med din ansökan! Läs mer i annonserna som finns här nedanför.

Men varför blev det bara en utvecklingsgrupp istället för en för barn och en för vux, som tidigare aviserats? Och hur ska det hela organiseras? Läs mer i FAQ:n som också finns som bilaga lite längre ner.

 

Sökes – samordnare till gruppen Nu finns alltså möjligheten att söka tjänsten som samordnare till den nya biblioteks-utvecklingsgruppen. Klicka på länken nedan för att se annonsen.

Annons samordnare

 

Sökes – medarbetare till gruppen
Därtill sökes fyra medarbetare till gruppen. I länken nedan hittar du annonsen till dessa tjänster.

Annons medarbetare

 

Övergripande uppdrag
Här hittar du syfte, bakgrund och uppdraget för den nya biblioteksutvecklingsgruppen.

Uppdragsbeskrivning

 

FAQ
Klicka på länken här under för att hitta svar på diverse frågor rörande den nya biblioteksutvecklingsgruppen.

FAQ

0

Vilket bibliotek gör den snyggaste utställningen i år?

en bok i världen1

Barn och böcker känner du kanske till? Ett årligt samarbete kring världslitteratur för barn, mellan Stockholms stads utbildningsförvaltning, Stockholms stadsbibliotek, Stiftelsen Skansen och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA).

Skolklasser i F-6 får möjlighet att delta i tävlingen En bok i världen, i år med temat Hemma.

  • Sista dagen för klasserna att anmäla sig är 31/1.
  • Sista dagen för pedagogerna att lämna in barnens arbete till biblioteken är 12/3.
  • Tävlingsbidragen ställs ut på biblioteken i ca 2 veckor.
  • Vinnarna utses under Barn och böcker på Skansen, 23-24 maj.

Hjälp behövs med att sprida projektet till friskolorna, som inte har samma nätverk som de kommunala skolorna. Så, har du kontakter? Skicka vidare informationen till dem! Sätt upp affischen på biblioteket!

Kul och nytt för i år är att biblioteket har Bok afterworks för pedagoger och bibliotekarier på Farsta bibliotek 7/2 och Kista bibliotek 21/2. Håll utkik efter mer information!

Under februari och mars behöver vi hjälp av några idérika barnbibliotekarier. (Ni träffas två-tre gånger och planerar roliga aktiviteter till barnen, inför storträffen i Bragehallen på Skansen 23-24 maj. Vill du vara med i en sådan grupp? Hör av dig till Matilda! matilda.wallin@stockholm.se) Ett separat utskick med inbjudan till arbetsgruppen kommer i januari.

Läs mer om En bok i världen här!

Bild
2

Censur av barnkultur och vuxnas rädsla

– Reflektioner från barnkulturkonferensen Prio 0-1

Du är antagligen bekant med Gro Dahle och Svein Nyhus bilderböcker. Gro Dahles fåordiga poesi med grund i barnpsykologin och hennes man Svein Nyhus uppskruvade känsloillustrationer. Alltid svåra ämnen med det lilla barnet i centrum för vuxnas kaos. Under rubriken Barn behöver historier för de stängda rummen, kom de till barnkulturkonferensen Prio 0-18 i Göteborg, där barnutvecklingsgruppen träffade dem.

Den arge, en bilderbok om våld i hemmet, blev hårt kritiserad i Norge när den kom ut för 16 år sedan. När Dockteater Tittut spelade Boj och den arge som baseras på boken, rekommenderade förlaget en åldersgräns. Svein berättar att många bibliotekarier ställer undan deras böcker så att barnen inte når dem.

Jag träffar ibland en förskollärare i biblioteket som gladeligen läser Dahle/Nyhus med sin förskolegrupp. Hon ser det som en viktig del i sitt uppdrag att erbjuda förskolan som fristad, för barn som far illa. Andra pedagoger väljer bort dem, rädda för att bilderböckerna är otäcka i sig, eller berättar att de är osäkra på hur de ska ta hand om de känslor som böckerna kan väcka.

Dahles och Nyhus senaste bilderbok Bläckfisken behandlar ett än svårare och mer tabubelagt ämne: incest. Svein inleder med hjälp av sitt yviga kroppsspråk att berätta om boken. Han tydliggör, nästan instruerar publiken:

svein2

 

  • Den här boken är ingen kul julegaave, ingen bestseller som är populär och rolig (vi säljer nästan ingenting) det är en SAMTALSBOK!
  • Svein, nu må du stille dej! flikar Gro in.
  • Hun tycker jag har för yvigt kroppsspråk, men det ska ni veta: Bilden vinner över texten, kroppen vinner över orden. Små barn vinner, de har kroppsspråket och de läser bilden!
  • Barnen ser bilderna som en del av historien, men vi vuxna ser bara våldet eller övergreppen, förtydligar Gro.

 

Det finns olika tolkningar av begreppet och knapphändig statistik över hur många barn i Sverige som ”far illa”, men 10% av alla barn i en BVC-undersökning från 2004 led av ”omsorgsbrist” där mörkertalet också uppskattades vara högre. En antologi om barn som anhöriga gjordes på uppdrag av Socialstyrelsen 2015. Där framkom att vid 18-årsålder hade 7,6% av alla barn födda 87-89 minst en förälder som varit inneliggande på sjukhus på grund av missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. Föräldrars problem är ingen garanti för att barn far illa, likväl som barn kan göra det av andra orsaker.

Men kan bilderböckerna göra någon skillnad? Svein och Gro är övertygade:

  • Vi ska såklart öppna upp. Genom böckerna kan barnen känna igen sig, kanske våga berätta och få möjlighet att läka.

Gro försäkrar på sitt gladlynta varma vis:

  • Berättelserna är ju en befrielse, en lättnad! Även om barnet inte vågar berätta, så kan tron om att de är ensamma i världen om sina upplevelser, vara ytterligare ett trauma. Kanske kan litteratur där de känner igen sig, då ge lite tröst?

 

Karin Helander, professor i teatervetenskap, pratade under barnkulturkonferensen om Den barnförbjudna barnkulturen. Hon ser trender som pekar på att vuxna de senaste tio åren blivit alltmer rädda och att de vuxna projicerar sina egna rädslor på barnen. Barnen ska skyddas från verkligheten.

Hon berättar om boken Kan vi prata med barn om allt? där författaren Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz skriver: Att samtal om svåra ämnen, tar ett barn inte skada av. Att däremot tysta ned har lett till mycket arbete, många terapitimmar eller vuxna som återupprepar trauman. Hon refererar också till pedagogikprofessor Sven Hartman:

  • Att erkänna svarta sidor hos barn är att visa dem respekt.

Suzanne Ostens film Flickan, mamman och demonerna (2016) blev ett domstolsämne och filmen blev under en tid barnförbjuden. Målgruppen fick alltså inte se filmen. En film som handlar om en flicka som lever med en mamma som är svårt psykiskt sjuk. Filmen fick senare en åldersgräns på 11 år. Det här ska ses i ljuset av att filmer som Hungergames som kort sett handlar om barn som dödar varandra, har en åldersgräns på 11 år. Problemet med Ostens film för de som yrkade för 15-årsgräns var att ”den var för verklig”.

Karin Helander understryker att det inte är farligt att bli rädd. Rädslan är kopplad till lust och spänning. Genom att ta bort allt farligt stympar vi barnens rätt till ett brett spektrum av känslor. Hon menar också att vad som upplevs som skrämmande för vuxna, inte alltid är det för barn.

 

Suzanne Osten, dramatiker, regissör och författare inledde under barnkulturkonferensen sitt föredrag Barn, konst och vår vuxna rädsla med att fråga sig varför den nya generationen vuxna är så rädda?

  • Det är jättebra att vara vuxen. Man får pengar som man kan göra vad man vill med, sexualiteten, makten, ja det är jättehärligt. Men det finns ett pris att betala för allt detta: Priset är att vi måste förtränga det kaos det innebär att vara barn. Vilken kreativ röra det innebär. Barn befinner sig i en maktlös situation. De kan inte ta sig ur en situation som de inte begriper. Det kan vara övergrepp, psykisk sjukdom eller en kompis som vill ta livet av sig. Varför kan vi inte prata om detta?

osten1

Suzanne Osten berättar om sin film som blev censurerad.

  • Ja! Hunger games och Jurassic park, det är okej att se för barn, men en berättelse om en galen mamma, vi slår till där!

 

Åldersgränser på bio utgör ingen skillnad för vad barn idag får tillgång till, men hon tycker att censuren är en symbol för vår samtid och här har konsten en viktig plats att fylla. Rädslokulturen omskapar sig själv och ett bra botemedel kan vara konst och kultur. Hon berättar om sin teaterföreställning för spädbarn och om Francoise Dolto, psykoanalytiker och barnläkare på 40-talet som grundade samtalsterapi för spädbarn genom insikten att om de samtalade med spädbarnen på sjukhuset, så tenderade de att överleva i högre grad.

  • Kommunikationen är livsviktig. Barn härmar oss. Om vi vuxna tror på livet och meningen, då börjar barnet också tro på det!

Jag undrar: Vad händer med en vuxen som växt upp i en tillrättalagd verklighet, när den vuxne själv ska hantera ångest och de problem som det också medför att leva det här livet? Jag tänker på vad Suzanne Osten sa en annan gång.

  • Vi tror att vi skyddar barnen genom att berätta om gulliga barndomsvärldar, men vi skyddar bara oss själva ifrån att ta ansvar.

Och jag tänker på Gro och Svein. Gro sa att det i genomsnitt tar 17 år för en människa att berätta om ett övergrepp. Är alternativet: Att låtsas som att problemen inte finns, lämna det lilla barnet ensam med sin upplevelse, ett på något vis försvarbart alternativ?

 

0

Sokratiska samtal

Förra tisdagen den 1 april höll Ann Philgren, forskare vid Ignite Research Institute, en föreläsning om metoden Sokratiska samtal i Tessinsalen på Stadsmuseet. Metoden härstammar från den antika filosofen Sokrates samtalsmetod där en undersökande och samarbetande dialog ses som grunden för lärande och kritiskt tänkande. Han myntade begreppet Mejevtik som innebär att samtalsledaren ska ses som en barnmorska som föder fram andra att föda fram idéer.

Inledningsvis fick vi ta del av en uppläst saga som hette ”Det glada lejonet” för att därefter få se en instruktionsfilm där Philgren själv håller i ett sokratiskt samtal med en barngrupp utifrån boken. Philgren menar att hon valde just den boken eftersom den innehåller flera sprickor, dvs. den har fler än två idéer att diskutera utifrån, vilket är en förutsättning för att kunna föra ett sådant samtal. Filosofen Robert Hutchins (1899-1907) talar om ”Det mänskliga samtalet” dvs. ett samtal som vi fortsätter och som vi skapat för att sortera världen in i de allmänmänskliga idéerna. Hans kollega Mortimer Adler (1902- 2001) har delat upp världen i 128 sådana mänskliga idéer som värderingen kring skiftar mellan tiderna. Exempel på sådana mänskliga idéer kan då vara demokrati, förnuft, förändring, liv och död etc.

Boken som man använder i ett sokratiskt samtal behöver alltså innehålla en viss mångtydighet. Det är därför viktigt att fråga sig vid val av underlag vilka tolkningsmöjligheter som finns i texten? Och vad är det som inte hänger ihop? Exempelvis, menar Philgren, har Pippi Långstrump fler sprickor än Mio min Mio. Den senare har en lite för tydlig sensmoral med onda eller goda karaktärer för att fungera bra som ett sådant underlag.

Ett sokratiskt samtal är uppbyggt i tre delar:

Det inleds med ett Förseminarium där den enskilda deltagaren ska formulera ett individuellt mål (tex. att man bara ska yttra sig två gånger under samtalet) och gruppen ett gemensamt gruppmål (tex.  att man inte ska ha handuppräckning utan försöka lyssna in varandra).

Nästa del är ett Sokratiskt seminarium. Det inleds med en fråga som alla kan svara på såsom till exempel ”Skulle du vilja ha pippi som vän?”. Därefter ställer man tolkningsfrågor, dvs. naiva frågor i syfte att avtäcka det vi egentligen vet såsom ”Varför blev människorna rädda för lejonet ute i staden och inte i djurparken?” Slutligen ställer man de sokratiska frågorna dvs.  värderingsfrågorna såsom ”Är det ett bra sätt att leva så? Skulle ni välja att bo i huset utifrån vad ni vet? Vad har det här att säga om oss?

Den sista delen kallas Postseminarium och innebär att man gör en utvärdering av seminariet och frågar sig huruvida gruppmålet nåddes?

Seminarieregler är ett sätt att ringa in samtalet. Det finns fyra sådana grundregler i ett sokratiskt samtal:

–          Det ska vara ett gemensamt utforskande genom eftertänksam dialog.

–          De frågor som ställs ska öppna upp för flera olika svar.

–          Den viktigaste kvaliteten är själva lyssnandet.

–          Viktigt att kunna ompröva och ändra åsikt om man upptäcker att någon annan har ett bättre svar. I ett sokratiskt samtal är detta en dygd.

Något som är oerhört viktigt i den här samtalsformen är att samtalsledaren kan hålla sig neutral och inte halka in på sina egna uppfattningar och värderingar. Detta begränsar nämligen bara samtalet. Därför kan det vara viktigt att inte välja en text man har starka känslor inför. Tanken är att samtalsledaren ska ställa öppna frågor och förlita sig på processen som sker med hjälp av frågorna.

En annan viktig regel i ett sokratiskt samtal är att deltagarna inte ska luta sig mot auktoriteter eller allmänna föreställningar. Istället ska man försöka hitta fram till vad man själv tycker och tala utifrån det. Man måste lära sig att navigera mellan värderingarna och kunna ta exempel ur det egna vardagslivet snarare än att tala om hur det borde vara. Man behöver också utreda vad som avses med olika nyckeltermer i samtalet såsom ”Vad menar vi med begreppet konst?”.

Philgrens erfarenhet är barnen är mest drivna i slutet av samtalet. Hon betonar också att tanken är att barnen ska ha fler tankar efter samtalet än vad de hade innan.

Forskningsresultat har visat på effekter hos barn och unga gällande språk, kritiskt tänkande, analyserande, logik, social kompetens, ”Karaktärsdaning” och personlig utveckling. Forskningsresultat med vuxengrupper visar på att seminariet stödjer bildandet av professionella arbetslag i avseenden såsom relationer mellan medarbetare, trygg diskussionsmiljö, flerstämmighet, interaktion i hela gruppen, tillhandahålla möjligheter för brainstorming och förståelseskapande.

Värt att prova?

 

Maja Bünger 2014-04-09

0

Bilderböcker och genus

Vid ett möte med barnbibliotekarier inom Lära vid Stadsbiblioteket och Medborgarplatsen började vi tala om bilderböcker och genus. Många besökare frågar efter genusmedvetna bilderböcker och jag lovade att knåpa ihop en lista.

Vad är en könsneutral bilderbok?

Inom genren icke könsstereotypa bilderböcker kan det rymmas mycket. Utställningen vid Medborgarplatsens bibliotek 2007 Fri att vara sig själv- Barnlitteratur som bryter mönster, visade på barnböcker med omvända könsroller, böcker med regnbågsfamiljer eller en bilderbok där personerna eller figurerna är helt könsneutrala. Utställningen turnerade runt, packades ned och visades sedan igen, 2012 på Hallonbergens bibliotek.

Något som jag har reagerat på är att bilderboksanalyser och recensioner av bilderböcker fokuserar mycket på texten. Textens berättelse fritagen från bilden kan ibland säga någonting helt annat. Till exempel i Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna. Boken har ett omvänt genustema, men Kentas pappa dominerar fortfarande bilden, är stor och matcho. Det skulle vara intressant med ett ökat fokus på bildens budskap i tolkningen och förmedling av bilderböcker. Detta eftersom barnet är analfabet och det enda de kan möta utan den vuxnes tolkning är just bildens berättelse och budskap.

Under bok och bibliotek 2012 debatterades hon, han, hen – barnböcker utan kön utifrån Jesper Lundqvist debut på ”hen-temat” med, Kivi och monsterhunden, Lena Arro´s Micklan och Kristoffer Leandoer´s, Namnsdagsflickan.  I debatten berättas hur Uppsala Nya Tidning 1969 introducerar ordet hen som en praktisk lösning för att slippa skriva ut ”han eller hon”. På 90 talet fick ordet ett uppsving då människor med oklar könsidentitet kallade sig själva för hen. Språktidningen debatterade ordet 2007. Först 2012 dök hen upp i en barnbok och det skrevs en debattartikel i Svenska Dagbladet, vilket ledde till en livlig debatt.

Två år senare används hen allt oftare utan reaktion, men det är ett pronomen som fått kritik för att vara svårböjligt, blandas ihop med engelskans höna och det står fortfarande inte med i SAOL. Intressant i debatten var också en berättelse från Åsa Ekströms blogg i arbetet med att illustrera Namnsdagsflickan. Hon menar att om man inte gör någonting med en figur blir den ofta associerad till att vara en pojke. Lägger illustratören till någonting tillexempel en tofs, så blir det en flicka. Så för att inte skapa kön bör vi lägga till någonting lagom könsneutralt. Se debatten här.

Var du hittar böcker befriade från könsnormer och stereotyper

Sundbybergs bibliotek är ett föredöme med sitt regnbågsbibliotek. Regnbågsbiblioteket är en sökbar del i Sundbybergs biblioteks bibliotekskatalog.

Image

Det finns också några förlag som speciellt fokuserar på icke stereotypa bilderböcker som: Olika förlag, Sagolikt bokförlag och Vombat förlag.

En lista och andra intressanta nyheter kan du hitta på Facebooksidan Feministiska barnböcker.

Listan

Jag har tittat på bilderböcker fria från stereotypa könsnormer utgivna efter 2012. Det tema som enligt Svenska barnboksinstitutet var mest utmärkande för barn- och ungdomstitlarna som gavs ut i Sverige 2012 var ”Gränser och gränsöverskridanden”. Det skulle kanske vara intressant att fokusera listan på böcker som bryter med könsnormerna, men det har jag alltså inte gjort här. Fyll gärna på listan med andra färska exempel!

Facklitteratur:

Hur görs bebisar av Cory Silverberg och Fiona Smyth, 2014

Familjeboken i en ny upplaga från 2012 tar Eddie Summanen upp olika sorters familjebildningar som finns.

Image

Småbarnsböcker:

Bumbum klättrar högt, Bumbum bygger en snögumma och Bumbum åker fort av Ann-Christine Magnusson  2013

Bäbis kan och Bäbis hej då av Ann Forslind 2012

Djuren av Sara Olausson 2014

Pekböcker om liten skär och alla små brokiga Dela! av Stina Wirsén 2013

Pekböcker om liten skär och alla små brokiga Gul! och Sov! av Stina Wirsén 2012

Kan jag med av Pija Lindenbaum 2013

Känn med hen av Anette Skåhlberg & Katarina Dahlquist 2012

Lilla näsan och Lilla magen av Emma Adbåge från 2013

Orättvist av Åsa Mendel-Hartvig & Caroline Röstlund 2012

Otis tröstarav Åsa Mendel-Hartvig & Ane Gustavsson 2012

Simri på hattäventyr av Karin Salmson och Maria Clason 2013

Vem har varit här, Vem är det? och Vem är det som låter? av Karin Salmson 2012

Vem är var och vem är sjuk av Stina Wirsén 2012

Från 3 år:

Bus och frö på varsin ö av Maria Nilsson Thore 2012

Extra garn av Mac Barnett & Jon Klassen 2012

Io längtar av Rebecka Landmér 2012

Lukas och hans rosa skolväska av Taboni Misérazzi, Jeanne 2013

Mamman och havet av Sara Stridsberg & Anna-Clara Tidholm 2012

Monsterbråk och Monster i höjden av Kalle Güettler

Prinsen och pojken , av Isak Fearon 2013

Punkpapporna i London av Liz Wennberg 2013

Saffa och Parmesan. Den hemliga u-båten av Ola Norén & Karin Olu Lindgård, 2013

Ska vi va? Av Pija Lindenbaum 2013

Välkommen Tango av Justin Richardson, 2012

För fördjupning

Image

Queera läsningar av Rita Paqvalén (red.) 2012

Intressant läsning är också antologin som Petter bloggade om för några månader sedan, Flicktion: Perspektiv på flickan i fiktionen av Eva Söderberg, Mia Österlund, Bodil Formark, Helen Asklund, Bronwyn Davies, 2013

Om du är intresserad av att läsa uppsatser med ämnet genus i bilderboken så finns det här några intressanta exempel från Sveriges universitet och högskolor.

Kommentera gärna och lägg till dina egna exempel. Hoppas att ni finner någonting användbart här.

/Li

1

Barnkonventionen

Fredagen den 21 februari var jag och Li på utbildning gällande FN:s konvention om barns rättigheter på Stockholms Medeltidsmuseum. Utbildningen hölls av stadsadvokaterna Christina Lindahl och Anna Agardh från Stadsledningskontoret, juridiska avdelningen.

Inledningsvis fick vi ta del av en kortare film som gick under namnet ”Gör barn starkare!” och där man problematiserade frågan huruvida barn har samma förutsättningar och möjligheter att kunna utveckla sina livsdrömmar?” Den gemene föreställningen inom barnverksamheterna verkar nämligen vara att man i sitt arbete automatiskt uppfyller innehållet i barnkonventionen. Men stämmer verkligen detta?

Riksdagen godkände 2010 en strategi för att stärka barnens rättigheter i Sverige. Enligt denna strategi ska beslutsfattare samt relevanta yrkesgrupper ha kunskap om barnens rättigheter samt kunna omsätta denna kunskap praktiskt ute i verksamheterna.  Kommunstyrelsen har därför fått i uppdrag att sprida denna kunskap om barnkonventionen.

Barnkonventionen syftar till att ge alla barn, oavsett bakgrund, rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. I den definieras vilka rättigheter, sociala, politiska och kulturella, som bör gälla för alla barn i hela världen. Konventionen består av 54 artiklar varav 4 av dessa, dvs. artikel 2, 3, 6 och 12 är grundprinciper som de övriga artiklarna ska läsas mot bakgrund av. Artikel 2 fastslår att inget barn får diskrimineras. Den grundar sig på föreställningen att alla barn har ett fullt människovärde och rätt att växa upp under likvärdiga villkor. Positiv särbehandling kan då också vara nödvändigt. En följd av denna rättighet är att sedan juli 2013 har alla barn rätt till utbildning även om de inte befinner sig lagligt i Sverige. I artikel 3 fastställs att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid åtgärder som gäller barnet. Dock så kan det ibland vara svårt att avgöra barnets bästa då andra intressen också kan väga tungt. Men man ska alltid utreda och ta hänsyn till denna princip. Artikel 6 gäller barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Den bygger på föreställningen att barndomen har ett värde i sig. Det handlar inte bara om den fysiska utvecklingen utan även den andliga, moraliska, psykiska och sociala. En intressant aspekt i detta är att Sverige har fått kritik då det gäller den här principen då antalet självmord hos barn är högt här. Artikel 12 handlar om barnets rätt att komma till tals. Det innebär att barn ska ha möjlighet att höras i alla rättsliga förfaranden och att deras åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Ett barnrättsperspektiv innebär att som vuxen se med barnets ögon för att sedan analysera denna syn.

Lindahl och Agardh pekar på hur forskning visar att om barnen får inflytande så ökar också följaktligen delaktigheten och samhällsintresset. Därför vill man få barn delaktiga i alla beslut som rör barnen. Det är därför mycket viktigt att kunna erbjuda de kommunikationsmedel som krävs för att alla barn ska kunna förmedla sin uppfattning och att denna uppfattning också tillmäts betydelse. Men för att detta ska kunna uppfyllas krävs det ju att det finns ansvariga som har kunskap om hur denna rättighet ska kunna förverkligas i den specifika verksamheten. Man behöver ett utarbetat arbetssätt för hur vi på bästa sätt kan fånga upp dessa åsikter och dessutom tillmäta dem betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Men frågan är hur konkretiserar man detta barnrättsperspektiv ute i verksamheterna? Juridiska avdelningen har som hjälp tagit fram en checklista som föreslås att användas ute i verksamheterna som ett stöd i detta arbete. Den består av följande frågeställningar;

–          Hur får barn information av oss i frågor som rör deras liv?

–          Vilken betydelse tillmäter vi barnets åsikter?

–          Vilka metoder för barns delaktighet använder vi i vår verksamhet?

–          Hur och när diskuterar vi barnets bästa?

–          Kan det finnas tillfällen när barn inte ska/bör höras?

–          Hur diskuterar vi barnets bästa vid ekonomiska prioriteringar?

–          Hur diskuterar vi barnets bästa i vår verksamhetsplanering?

–          Vilka behöver vi samverka med för att det ska bli bra för alla barn?

–          Vilka beslut har fattats om arbetet med barnkonventionen i vår organisation?

–          Vilka har kunskap om innehållet i barnkonventionen? Vem behöver få den kunskapen?

I den senaste verksamhetsplanen för Stockholms stadsbibliotek formulerar man uttryckligen en rejäl satsning på barn och unga. De är nu en tydligt prioriterad målgrupp. Det är dock lätt att tänka att vi inom vår verksamhet alltid följer barnkonventionens principer. När man börjar titta lite närmre på det tycker i alla fall jag att man inser hur mycket mer det skulle behöva arbetas med att införliva barnrättsperspektivet i bibliotekets verksamhet. Vi behöver bli ännu bättre på att lyssna på barnen och tillvarata deras synpunkter om vår verksamhet och om hur vi kan förbättra denna för dem.  Låter vi till exempel barnen komma tillräckligt mycket till tals vad gäller urval och inköp av barnmedia? Vid utformning av biblioteksrummet, renoveringar och ombyggnationer, frågar vi barnen? Hur hanterar vi litteratur som tex. genom auktoritära uppfostringsmetoder (supernanny- trender med skamvrå osv) som strider mot barnkonventionen. Diskuteras det?

I vårt samhälle växer barn upp under så skilda förutsättningar och det är därför så viktigt att uppmärksamma detta och i den mån som möjligt försöka överbrygga dessa skillnader. Där har biblioteket en sådan viktig roll för barnets framtida utveckling; att tillhandahålla förutsättningarna och möjligheterna för alla barn att kunna utveckla sina livsdrömmar.

 

/Maja Bünger 2014-03-04

0

Att bli en sån’ som läser

Bibliotekarier och svenskalärare som efter PISA-rapporten fått sömnsvårigheter av oro inför framtiden har nu fått en tröst. Ett hopp om en väg för att få fart på barnens läsande, ytterligare en doktorsavhandling att lugnas av.

Innan jul kom en doktorsavhandling i Pedagogik av Catarina Schmidt från Örebro Universitet, Att bli en sån’ som läser: barns menings- och identitetsskapande genom texter. Hon har undersökt barn i årskurserna 3-5 för att ta reda på vad som händer efter att barnet har knäckt läskoden och hur de blir aktiva läsare.

Läsning

Avhandlingen visar sammanfattat att samtalet och kring läsningen och uppmuntran, är avgörande för att barnets intresse ska hållas vid liv. Hon menar att barn från början är kreativa och har mycket tankar kring vad de läser. För att fortsätta läsa måste de ges tillfälle att ventilera det med någon. Att läsa flytande är en sak, men att uppnå läsförståelse och skapa intresse för läsning, en annan. Läsmiljön i skolan, på biblioteket och i hemmet bör alltså uppmuntra barnen till läsning och prata om vad de läser. Här kan du läsa en intervju med Catarina Schmidt och här kan du ladda ner avhandlingen i fulltext!

/Li

0

Berättarappar

Under två Bibblan berättarträffar har jag tillsammans med eleverna i årskurs 4 på Matteusskolan testat olika gratisappar för iPad och iPhone, relaterade till berättande. Först har vi samtalat kring olika former av berättande och funderat på hur människan fört fram sina berättelser i historien. Det muntliga berättandet till skriftkonsten, boktryckarkonsten, filmens berättande och digitalt berättande i spel och appar. Sedan har vi samtalat lite kring hur berättelsen och människors tänkande kan påverkas av presentationsformen. Eleverna hann bara kommentera ett fåtal appar av de jag valt ut, därför kommer några bara att beskrivas kort.

Appar bild till blogg

Några elever har kommit med kloka och mogna reaktioner på de applikationer som känns mindre kreativa och som ger litet utrymme till eget skapande, exempelvis Tellagami (från Tellagami Labs Inc.). Tellagami är en snygg app som består i färdiga modeller där du väljer utseende, känslor och bakgrund. Du skapar en figur och du kan använda dina egna fotografier som bakgrund. Ett kul och enkelt verktyg för den blyga presentatören, du talar in stoffet, men figuren återger det du säger med sin röst, mimik och sina gester.

toontasticTellagami

Andra appar med ”färdigt format” är Sock Puppets (från Smith Micro Software, Inc.) och Toontastic från Launchpad Toys. Du väljer handdockor och utrustning och kan spela in animationer och ljud för att skapa en animerad dockteaterpjäs. Toontastic erbjuder en narrativ grundkurs i tecknad film och hoppar helt över teckningsmomentet. Du får färdiga figurer som du placerar i en bashandling, konflikt, utmaning, klimax och lösning. Sock Puppets och Toontastic var två exempel på en appar som eleverna gillade.

sock puppetsSock Puppets

Två mer ”fria” berättarappar är StoryBuddy2 (från Tapfuze) och StoryKit (från ICDL) Foundation. De är användbara dokumentations- och presentationsverktyg. I både StoryBuddy2 och StoryKit lägger du in bilder, fotografier, ljud och text för att skapa en egen digital bok, där du bläddrar mellan sidorna. I StoryKit kan du rita även om gränssnittet kan upplevas som lite äldre än i StoryBuddy2.

Doodlecast Pro (från zinc Roe) tillför en realtidsdimension eftersom du kan ”filma” vad du ritar medan du spelar in ditt tal. Doodlecast är användbar om du ska göra en enkelt animerad instruktionsfilm.

Dragon Dictation (från Nuance Communications) tog jag med trots att det är ett talsyntesprogram. Appen omvandlar det du läser in till skrift. Den kan vara ett bra verktyg eller ett diskussionsunderlag om talspråk i relation till skriftspråk.

EveryTrail (från GlobalMotion Media, Inc) erbjuder ett lite annorlunda berättarverktyg. Med hjälp av GPS och kamera skapar du en berättelse längs din promenad. Resultatet blir en karta med bilder och kommentarer längs din väg. Appen kräver registrering och inloggning.

Hoppas att ni kan finna det här användbart. Jag har googlat runt lite på olika topplistor för berättarverktyg för att välja ut dessa. En bra svensk sida för att hitta i app-djungeln är skolappar.nu, där du finner betygsatta appar för pedagogiska ändamål.

/Li

0

Muntligt berättande för kreativ biblioteksverksamhet

404px-Eastern_Story_Teller_(1878)_-_TIMEA

I torsdags deltog jag i berättarnätverket som arrangeras av Johanna Hellsing, Johanna Härenstam och Jessica Pellegrini.

Träffarna handlar om att utveckla sitt eget berättande och få redskap och metoder för att leda grupper i berättarkonstens grunder. Genom olika övningar med sång, teater, ordlekar och bildassociationer kan vi släppa på spärrar och så frön till att ta fram det egna och andras berättande. Det var ett superinspirerande möte och jag hoppas att nätverket kommer att växa.

Det muntliga berättandet är den mest ursprungliga konstformen som fortfarande praktiseras och är skönlitteraturens och på så vis biblioteksverksamhetens grund. Jag tänker att det egna berättandet frigör bokens fasta form, levandegör den tryckta texten, får oss att återskapa berättelsen i huvudet och göra den till vår egen. På så vis kommer berättandet ofrånkomligt att berika läsupplevelsen och skapa läslust.

Exempel på de övningar vi gjorde:

Berättelser utifrån bilder. Olika bilder ligger på golvet. Alla väljer varsin bild och motiverar valet. Dela gruppen i grupper om tre, som tillsammans ska skapa en historia utifrån bilderna (Det skulle ju kunna vara roligt att utgå från bokomslag tänkte jag)

Den övningen kan förenklas genom att utgå från meningar (som ska fyllas i): Det var en gång…Varje dag så…Men så en dag…Och sedan den dagen…

Berättelse genom tolk. Gruppen delas in i grupper om tre. Gruppen enas om ett ämne. En ska vara tolk, en är expert som bara talar gibbrish (låtsasspråk) och en person ställer frågorna. Övningen blir lite olika beroende på hur mycket experten gestikulerar. T ex. Gruppen väljer rymden som tema. Personen som ställer frågorna frågar: Hur ser det ut i rymden. Tolken översätter frågan till experten. Experten pratar nonsensspråk som sedan översätts av tolken (tolken skapar på så vis berättelsen)

Post-it poesi. Lägg ut 4-5 postit lappar på golvet. Gruppen föreslår 4-5 ord, lär sig vilken post-it lapp som representerar vilket ord. T ex. rolig, åt, båt, moster, galen. Genom att någon står på golvet och hoppar mellan postit-lapparna kan olika poetiska meningar skapas. Moster åt galen båt rolig, eller: Åt rolig galen moster båt, eller: Galen rolig båt åt moster

Ni som inte hade möjlighet att komma i torsdags missade en höjdare. Men en ny chans kommer att ges i januari. Vill du veta mer om det berättarnätverket kontakta: johanna.harenstam@stockholm.se, jessica.pellegrini@stockholm.se eller johanna.hellsing@stockholm.se och/eller gå in och läs på nätverket (g-mappen) under Stadsbiblioteket och sedan Berättarnätverk SSB. Mer material från torsdagens träff är utlovat att komma snart!

 /Li

0

Skolbibliotekets roller i förändrade landskap

 

Image

Läs om denna viktiga fråga och ladda ner boken gratis på: http://www.kb.se/aktuellt/nyheter/2013/Roster-om-skolbibliotek/

Forskningsantologin är skriven på uppdrag av Kungliga biblioteket och är tänkt att fungera som läromedel och grund för en fördjupad diskussion om skolbibliotekens huvuduppgifter. Redaktörerna, professor Louise Limberg och lektor Anna Hampson vid Högskolan i Borås, tar upp centrala frågor kring skolbiblioteken. Sedan skolbiblioteken 2009 skrevs in i skollagen och skolinspektionen 2011 definierade vad som är ett godkänt skolbibliotek, har de två tredjedelar av landets grund- och gymnasieskolor som saknar eller har bristfälliga skolbibliotekslösningar nu pressen på sig att erbjuda eleverna ett skolbibliotek.

När KB gjorde sin kartläggning av skolbiblioteken sammanfattades nio pedagogiska funktioner, i fråga om vad skolbibliotekarierna arbetar med.

1) undervisning i informationssökning, 2) undervisning i källkritik, 3) läsfrämjande aktiviteter, 3) fjärrlån av medier vid behov, 5) planering av medieinköp tillsammans med lärare, 6) planering av undervisning tillsammans med lärare, 7) särskilda insatser för elever med lässvårigheter, 8)hjälp till elever att välja material för skoluppgifter, 9) hjälp till elever att välja material för läsning utanför skolarbetet (Kungliga biblioteket 2012, s. 23)

Några andra intressanta nedslag:

Vad som kännetecknar ett skolbibliotek förhandlas mellan olika intressenter och förändras över tid. Särskilt de senaste åren har förutsättningarna för de svenska skolbiblioteken förändrats drastiskt. Ett sätt att förklara skillnaderna mellan skol- och folkbibliotek är att folkbibliotek riktar sig mot individer och skolbibliotek mot grupper och kollektiva arbetsformer (s.18).

 

Redan under tidigt 1900-tal pågick en dragkamp mellan företrädare för folk- respektive skolbibliotek angående bästa möjligheterna att nå alla barn och ungdomar och väcka deras läslust och stödja deras läsutveckling. Vid en debatt 1917 var de bärande argumenten för skolbiblioteken att alla barn finns i skolan och därför inom räckhåll för läsfrämjande aktiviteter. Mot detta framhöll folkbiblioteksrepresentanter risken att barnen skulle se läsningen som ”ett nödvändigt ont” och att de genom folkbiblioteket istället skulle se läsningen som en rekreation och möjligheter till självständigt kunskapssökande (s.34).

Tongångarna känns aktuella även idag.

Angående undervisning i informationskompetens så visar forskning att det är viktigt att knyta lärande av informationskompetens till en uppgift, ett intresse eller en autentisk fråga för att göras angelägen för eleverna! Generella visningar av bibliotekets utbud och tjänster är inte tillräckligt, utan behöver kompletteras och ses som endast en betydligt större repertoar av metoder (s.182).

Stockholms stadsbibliotek försökt lösa en efterfrågan på skolbibliotekstjänster från skolorna genom att sälja ett paket som motsvarar en halvtidstjänst. Medioteket utbildar för att hjälpa skolledare att starta upp egna skolbibliotek.

På Bokmässan presenterades boken och där konstaterades att de som debatterar skolbiblioteksfrågan är rörande överens om bemanningens vikt. Man konstaterade också att elevernas röster och perspektiv inte nämns i dagens debatt (!) och att kunskap om forskning ger handlingskompetens (att diskutera forskningsresultat kan vara en väg att samarbeta med lärare.)

/Jenny och Li

 

 

0

Money money money 2014!

Igår lades Stockholms stads budgetförslag för 2014 fram. Hela 15 miljoner föreslås biblioteken få för att stimulera förskolebarns läsande. Staden prioriterar också en storsatsning på barnkulturen, där 20 miljoner ska ägnas åt att 2014 ska bli ett barnkulturår. Hur pengarna kommer att användas och fördelas är ju inte riktig klart men jag vågar ropa hurra! ut i kontorslandskapet.

 /Li

1

Radiotips: Barnens Romanpris

Image

Ni kanske har följt Barnens Romanpris i P1 som utser årets bästa bok för dig mellan 9-12 år? Om inte, så är det jättekul lyssning för oss som arbetar med barnlitteratur och för föräldrar och ni unga som vill ha suveräna lästips. I år är det fem väldigt spännande böcker som nominerats. Barnens Romanpris är ett samarbete mellan UR och Sveriges Radio, där en jury av mellanstadieelever radiopratar om sina läsupplevelser av fem nominerade böcker. Programledare är Ylva Mårtens.

Vinnarprogrammet sänds i P1 Onsdag 30/10 14.03 med repris torsdag 31/10 18.15. Du kan även lyssna på Barnens Romanpris på Sveriges Radios hemsida: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3631&artikel=5553943

Eller ladda ner alla program sedan 2010(!) från SR-appens pod- eller programarkiv.

I år tävlar: ”Den första flickan skogen möter” av Moa Eriksson Sandberg, ”Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie” av Thomas Halling, ”Jag är en pojke med tur” av Monica Zak, ”Glasbarnen” av Kristina Ohlsson och ”Yummy” av Eva Susso.

/Li

0

Vikarierande bibliotekspedagog!

Li Malm

Li Malm heter jag och vikarierar som bibliotekspedagog för Magdalena Bjarnehall på Stadsbiblioteket.

Jag ser fram emot en inspirerande höst. Här på bloggen kommer jag att dela med mig av det jag arbetar med och försöka ge inblick i en bibliotekspedagogs vardag. Till exempel vill jag lyfta fram intressant forskning, nytänkande projekt, andra nyheter och egna idéer. Jag hoppas kunna vara med och inspirera till en kreativ barn- och ungdomsverksamhet, med livgivande möten mellan biblioteket och skolan.

 Väl mött!