0

Tankar om att jobba med poesi och barn på bibliotek

Jag hoppade på projektet Poesi på bibliotek som startade inom SSB då jag alltid tyckt om att läsa och skriva poesi. Eftersom jag är barnbibliotekarie började jag hålla utkik efter poesi för barn.

Jag har skrivarcirklar där vi bland annat skriver poesi men nu ville jag undersöka vad det fanns för ny poesi för barn att läsa. Jag hittade en del men fastnade för dessa nya titlar: Under ett rabarberblad av Lena Sjöberg, Halsen rapar, hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåde och Vi smular vi härmar en gök av Lina Ekdahl och Emma Hanquist.

poesiböcker

Jag började fundera över vad man kan göra av detta, hur kan man använda poesin och hur uppfattar barn poesi, vad fastnar de för, förstår de bildspråk, hur går deras associationsbanor? Jag bestämde mig för att påbörja ett projekt. Jag intervjuade tre barn utifrån en mall med frågor och jag besökte en dansklass ute på Värmdö där vi läste dikter, dansade utifrån dem och pratade om dem. Projektet växte och snart var jag igång med att planera poesistunder, en slags sagostunder men där man läser poesi för barnen och sedan dansar figurer eller känslor ur dikterna tillsammans.

Jag hade ett färdigt koncept med rörelser och sång som jag sedan skulle göra tillsammans med den första gruppen. Det var två grupper som skulle komma och den ena avbokade sig på grund av sjukdom. En grupp med fem barn kom och det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Var barnen för små, var det svårt med språket? Jag fick improvisera med en berättelse om valar och vågor då jag märkte att de lystrade när jag använde regntrumman. Vi rodde allt i land ändå. Vi flög som fladdermöss då en fladdermus var med på en bild samtidig som vi pep som radar, vi var även hästar som gnäggade och sparkade bakut. Detta improviserade jag fram. Responsen på vad de ätit för mat, hur en liten bebis gråter och hur man känner sig när man trampat på en glasstrut var bra. Att dansa köttbullar var också kul!

Programmet fick göras om till nästa grupp. På det stora hela tog jag bort fler dansrörelser där vi gestaltade teman ur dikterna och jag tog ner antalet dikter från sex till tre. Jag ändrade till att visa en stor morot i tyg istället för att vi skulle stå på rad som morötter, istället för dansrörelser kröp vi ihop som en katt. Jag använde ett blått tyg som de fick vara under samtidigt som jag och pedagogerna skakade tyget. När jag gjort om programmet visade det sig att detta var för enkelt för de här barnen, det hade passat perfekt med den första versionen av programmet för dem. Jag ville inte släppa manus även om jag var på väg att göra det och improvisera utifrån det gamla manuset men jag ville följa ett spår så att det inte blev virrigt.

Den sista gången gick det fantastiskt bra och det här med att ligga under ett blått tyg och låtsas att man är i ett hav samtidigt som det kommer en sång om glömskans ocean verkar vara en härlig känsla.

Det gick bra med poesistunderna, att prova sig fram med ett nytt koncept och med en egen metod. Jag fick hjälp av två kollegor för att göra programmet enklare och det var fint att kunna ändra på det under resans gång. Det hade varit givande att veta vad de hade för förväntningar innan vi började, jag arbetade ju mer gestaltande medan några av barnen och pedagogerna hade förväntat sig discodans. För de äldre barnen kan det bli mer fokus på orden och vad dikterna betyder för dem. Det har varit ett otroligt roligt och givande projekt som jag kommer att fortsätta med till hösten, både i form av poesistunder och intervjuer med barn och samtal om poesi.

Vi har även jobbat med poesi på våra skrivarcirklar i Hornstull. Jag har under våren haft två skrivarcirklar, en för barn 9-11 år och för ungdomar 12-1 4 år. Då vi sågs vid ett av tillfällena så skulle barnen/ungdomarna komma på tio vackra ord som vi sedan skrev en dikt av gemensamt. Så här blev resultaten (den första dikten av de yngre barnen, den andra dikten av de äldre).

Naturrutan

Det är en fin hund i lekparken.

Jag såg en vacker hamster i en bur.

Sedan frågade jag mig själv:

Finns det turkosa djur?

 

Havskust (räksallad)

Framför mig låg en gnistrande ocean.

Långtifrån havskusten så såg jag räkor med tjocka skal simma förbi.

När solen går ner ser jag korallerna lysa emot mig som emaljerade smaragder.

Långt därbortifrån känner jag doften av kanel och kardemumma.

 

Vad säger ni, inspiration inför sommaren, besöka en lekpark eller en djurpark eller bada vid havet och äta kanelbullar?

/Cecilia Billsdotter Jonsson

0

Bilders makt – Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Om du är intresserad av hur bilder kan påverka och forma vår uppfattning av världen, andra människor och oss själva så rekommenderar jag dig att gå in på kunskapsbanken, Bilders makt – Kunskapsbank om rasistiska stereotyper.bilders makt

Syftet med ”banken” är bland annat att ge verktyg för att kunna känna igen och avläsa stereotypa bilder vilket i sin tur kan starta en process som gör det möjligt att både föreställa sig, och skapa bilder som inte reproducerar rasistiska och antisemitiska bilder

Den 30 maj lanserades denna fritt tillgängliga kunskapsbank. Genom att berätta om bildernas historia, teman och funktion är tanken att kunskapsbanken ska vara ett verktyg för att fördjupa den visuella läskunnigheten om rasistiska stereotyper.

Redaktionen består av Joanna Rubin Dranger, professor i illustration och Moa Matthis fil dr i litteraturvetenskap, författare och kritiker. De har jobbat i nära samarbete kring materialet med en stor Advisory Board.

Det finns mycket intressant i banken och du kan bland mycket, mycket annat hitta material under rubrikerna: Icke stereotypa bilder, Barnkulturens avhumaniserande berättelser om ”svarta barn” och Den stereotypa ”araben” i tecknade serier och filmer

Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.

/Karin

1

Förskolebibliotek – något för oss?

Ja, det kan en undra… I flera kommuner runt om i landet satsas det på att bygga upp små bibliotek på förskolor. Detta för att böckerna och läsningen ska komma ännu närmare barnen och deras vuxna i hemmet men också för att ge böcker, läsning, berättande och språk en ökad betydelse på förskolorna. I vissa av kommunerna sker detta i nära samarbete med folkbiblioteken som tex i Lund. På andra håll bygger de upp biblioteken inom sin egen utbildningsorganisation eller förvaltning utan att ha ett nära samarbete med folkbiblioteket som i tex Växjö och Malmö.

Vi inom Stockholms stadsbibliotek har nu arbetat under några år med att bygga upp samarbetet med stadens förskolor. Både genom att utveckla program och aktiviteter för förskolan på biblioteken men också genom studiecirklar för pedagoger, presentationer av böcker, gemensamma föreläsningar för pedagoger och bibliotekarier osv.

Samtidigt som samarbetet rullar på tex genom den nya studiecirkeln så försöker vi tänka på hur detta samarbete ska fortsätta framöver, hur använder vi från biblioteket våra resurser bäst i det här samarbetet och vad är det förskolorna behöver ifrån oss? Hur kan vi vara ett stöd och hur kan vi inspirera till böcker, läsning och berättande på förskolorna även i fortsättningen? I funderingar kring detta har både en del förskolor och vi kommit att tänka en del kring det här med förskolebibliotek och förskolor med litteraturprofil osv. Kan det vara möjligt att hitta någon variant som kan passa vårt samarbete mellan bibliotek och förskolor i Stockholm, eller i vissa delar av Stockholm.

Det har nu visat sig att flera stadsdelar har en vilja att fördjupa samarbetet med oss på biblioteken och vi kommer nu under 2017 att tillsammans med utbildningsförvaltningen, stadsdelsförvaltningarna i Farsta, Rinkeby-Kista, Hässelby-Vällingby samt de berörda biblioteken i dessa stadsdelar att genomföra en förstudie för att i den undersöka hur och om det kan gå att under 2018 göra en pilot kring förskolebibliotek på några få förskolor i de nämnda stadsdelarna. Vi har inte ännu haft det första mötet men det känns mycket spännande och ska bli kul att se vart detta kommer att ta vägen. Det här arbetet kommer att ske i liten skala för att vi ska kunna se, lära och undersöka vad som är möjligt och inte.

Det som är tydligt i det kommande arbetet och som också varit tydligt i vårt samarbete med förskolorna är vikten av att arbetet är förankrat på alla nivåer och att utvecklingen av det fortsatta samarbetet sker tillsammans med de stadsdelar vi verkar i. Ett fastställande av samarbetet kommer då förskolan och vårt samarbete finns inskrivet i den skolbiblioteksplan som kommunfullmäktige ska besluta om i vår. Vi återkommer med information om den så snart den är tagen.

/Karin

0

Läsdelegationen – Vikten av läsning i och utanför skolan

Innan påsk skickade vi ut ett erbjudande om att vara med på ett seminarium som Läsdelegationen hade i aulan vid Odenplan. Igår hade Läsdelegationen ytterligare en samling under rubriken ”Vikten av läsning i och utanför skolan”. Alla vi som inte var där och som är nyfikna på vad som kom upp kan gå in på Läsdelegationens facebooksida där det ligger filmer från evenemanget. Bild och ljud är inte av bästa kvalitet men kan ändå vara intressanta att lyssna på.

Vår stadsbibliotekarie, som ju håller i trådarna vad gäller Läsdelegationen, skrev också i början av april några rader i DN om vad de gör och varför, den kan ni läsa här.

/Karin

 

 

0

Kungsholmsbebisar tecknar

Bakgrund

Vi som arbetade med barn 0-2 år inom SSB fick under våren 2016en introduktion till TAKK, Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation i vardagligt tal: babytecken. TAKK bygger på precis samma tecken som det svenska teckenspråket, men är förenklat och har ingen grammatik. Det kan liknas lite vid den språkförenkling som gjorts i Barbro Lindgrens Max-böcker.

Här kommer berättelsen om en kortkurs och föreläsningar om babytecken, som vi har arrangerat hos oss på Kungsholmens bibliotek.

Jag pratar alltid om babytecken på BVC-träffar och upplever att nyfikenheten är stor hos nyblivna föräldrar. Babytecken ger små barn en möjlighet att göra sig förstådda innan talet kommer igång. Tänk vad suveränt att börja livet med den grundläggande känslan: Jag vill någonting och jag blir förstådd! Många barn är frustrerade under några månader innan de första orden kommer. Det är en period när de förstår mycket av dagligt tal, medan talapparaten inte är tillräckligt utvecklad för att barnet ska kunna uttrycka orden. Barn som använder sig av babytecken slipper mycket av den frustrationen, eftersom de tidigt kan uttrycka tillexempel en längtan efter något, hunger eller vardagliga praktiska behov.

Under 2016 arrangerade Frida Holmen Niblaeus vid Kungsholmens bibliotek en TAKK-kurs som vände sig till barn med funktionsvariationer och deras föräldrar. Det var väldigt uppskattat av de som deltog och vi upplevde att det fanns ett stort behov av kunskap om babytecken, för alla föräldrar och barn.

Genomförande

I samtal med en förskolepedagog om TAKK berättade hon att hennes chef talar teckenspråk och säkert har kontakter i enheten, som skulle kunna hålla i en kurs. Genom henne fick jag tag i Marit Haunss-Lindén som är förskolepedagog vid Lejonkottens förskola på Kungsholmen. Hon har föreläst om TAKK. Vi började spåna kring hur vi skulle kunna inspirera Kungsholmens föräldrar att börja använda stödtecken. Vi hade inga pengar att finansiera en kurs med, så vi bestämde oss för att göra ett arbetsutbyte. Vi bjöd in Lejonkottens barn att dansa Jazzoo i biblioteket och i gengäld skulle Marit hålla i en TAKK-kurs för föräldralediga på Kungsholmens bibliotek i slutet av januari.

Marit och jag träffades och diskuterade innehållet. Vi valde att ha ett kort interaktivt innehåll, eftersom det kan vara svårt att sitta och lyssna länge med små barn. Det gjorde också att föreläsningen skulle kunna hållas två gånger om det kom många.

Vi ville att så många som möjligt skulle kunna komma. Vi hade också lite dåliga erfarenheter av biljettutdelning med återbud och att andra intresserade inte fick chansen att komma. Därför och för att underlätta arbetet, hade vi inga föranmälningar. Jag annonserade i bibliotekets vanliga fysiska och digitala kanaler, Facebook, i lokaltidningarna, på förskolorna via läsombuden, öppna förskolan och mailade de som varit på BVC-träff på biblioteket. Att samla in mailadresser vid BVC-träffar är ett sätt att nå föräldrar, med barn i olika åldrar, inför bibliotekets lov- och helgaktiviteter.

takk-kung

Jag försökte tänka på tilltalet i annonseringen. Jag valde att ha en ansiktsbild på en söt bebis på affischen (clip-art alltså fritt att använda), eftersom det drar blickar till sig och genast definierar den målgrupp som vi vänder oss till. Rubriken: Föräldraledig applicerade också till målgruppen. Jag valde också att använda ordet babytecken tillsammans med TAKK. En vanlig fråga som jag har upplevt att föräldrar ställer om TAKK är: Vad är det bra för? Barnet lär sig ju prata sedan? Så det försökte jag också få med på affischen.

Det var dags för föreläsning. Det kom jättemycket folk. Vi delade ut biljetter i entrén. När första tiden blev full delade vi ut biljetter till föreläsning nr.2. De som inte fick biljetter stod vid sidan av och lyssnade. Måndagen därpå hade vi samma program och det blev överfullt igen. Evenemangen blev uppskattade och totalt över 170 vuxna och bebisar trängdes bland barnvagnarna i lokalen. Åhörarna fick varsin kopia på föreläsningsinnehållet och fick möjlighet att låna medier för att komma igång hemma. Marits erfarenhet av att arbeta med barn blev tydlig då hon ofta improviserade utifrån vad som hände i rummet och tecknade till barnen som andäktigt lyssnade, med stora ögon.

Allt gick bra. Vi hade väntat oss lite mer gråt och stök, men det märktes att både vuxna och barn verkligen var intresserade! Många stannade kvar och ville veta om vi skulle köra någon fortsättning. Andra besökare har uttryckt besvikelse över att de missat tillfället. Det enda problemet var trafikstockningen av barnvagnar. En idé kan vara att uppmana i inbjudan, att om möjligt, bära sitt barn i sele eller sjal till föreläsningen.

Jag beskrev några av fördelarna med TAKK i början av den här texten. Om TAKK spreds på bred front skulle det också kunna bidra till ökad förståelse och kommunikation mellan hörande och de 30 000 personer som kommunicerar i via svenskt teckenspråk.

Jag avslutar med ett medietips: Svenskt teckenspråkslexikon, som app app- kung

Hör gärna av er till mig om ni har några frågor.

Li Malm, Kungsholmens bibliotek

0

På tur i Norge,

 

I måndags hade jag (och tre kollegor) möjligheten att besöka Bibliotek Töyen och Biblio Töyen i Oslo. På väg till en Margit Lamm-finansierad resa till den nordiska barnbokskonferensen (NBBK) i Stavanger passade vi på att stanna till i Oslo. Vi tog tåg och tunnelbana från Gardemoen tillsammans med Norrmän med skidor i högsta hugg (de var nog på väg till Holmenkollen) och kom snabbt fram till Töyen. Vi hade ett par timmar på oss innan vi var tvungna att ta samma väg tillbaka till flygplatsen för att hinna med vårt plan till Stavanger. Töyen låg, som tur var, bara ett par stationer ifrån centralstationen.

Biblioteket i Töyen fick för ett par år sedan möjlighet att renovera det gamla biblioteket samt att planera en ny verksamhet i en ny lokal för barn 10-15. De valde då att göra om miljön (och verksamheten) ordentligt. Många av de som bor i Töyen är trångbodda, 8 personer på 40 m2 är inte ovanligt, så med i planeringen för de båda biblioteken fanns en önskan om bibliotek som en kan hänga på, bara vara ensam eller umgås med andra. Med hjälp av en arkitekt skapades en ganska så annorlunda biblioteksmiljö på de båda bibloteken. Återanvändningstanken i möbler och utformning var stark, likaså undvikandet av plast och vissa institutionslikande färger.

Bibliotek Töyen har nästan fördubblat sina besök sen de nyöppnade för knappt ett år sedan men de har inte ökat utlånen, det har blivit ett ställe att vara på men också för människorna att träffas med sina föreningar osv. De som bor i området tar själva initiativ till mycket av verksamheten. De har också valt att satsa på meröppet.

Det bibliotek vi var mest nyfikna på var dock deras bibliotek för målgruppen barn 10-15 år, Biblo Töyen. De beskriver sitt bibliotek på hemsidan med följande ord: Biblo Tøyen er et bibliotek fylt med bøker og opplevelser, og det er bare for deg mellom 10 til 15 år. Vi her på Biblo er opptatt av hva du har lyst til å gjøre, hit kan du komme alene eller med venner. Hos oss kan du finne på noe du liker, eller bare slapp av.  http://biblotoyen.no/

Biblioteksrummet på Biblo är allt annat än ett vanligt biblioteksrum. Så fort jag kom in slogs jag av vilken attraktionskraft rummet hade. Jag ville direkt gå runt, provsitta gondolerna, krypa upp i kojorna gå in genom telefonkiosken för att se vara jag skulle hamna och undersöka materialet i de ”trucks” som stod uppställda och uppfällda i rummet.

Jag fick dock försöka stilla mig och fint lyssna på vår guide som visade oss runt och berättade om verksamheten…Och det var bra att jag lyssnade. Det vår guide berättade la till mycket. Det var lätt att bli förförd av hur snyggt och coolt de inrett men det var kombinationen av miljö och de tankar och idéer om hur de arbetade som gjorde helhetsintrycket positivt. Det vi fick höra kändes ärligt, de var öppna med att det varit en hel del problem, framför allt i början, med stök och bråk och att det varit tufft. Det mesta hade nu stabiliserats och de kunde jobba på det sätt de ville.  De pratade mycket i arbetsgruppen om hur de skulle vara som vuxna i rummet och verksamheten och de hade tagit fram få men tydliga regler.

imgtoy3

Intrycket vi fick var att det var väldigt sampratade även när det gällde mål med verksamheten. Deras tanke med verksamheten verkade vara att de (även om de erbjuder många olika aktiviteter) ska lämna mycket utrymme för att möjliggöra barnens egna initiativ. De var också väldigt tydliga med att det är ett bibliotek även om rummet och en del av aktiviteterna ibland, av andra, tolkas mer som en fritidsgård. De utgår ifrån tanken om att de som bibliotek har i uppdrag att jobba med olika slags kulturella uttryck men också att allt det de gör handlar om kunskap av olika slag och att det arbetet är starkt kopplat till bibliotekets uppdrag.

Nu när vi var där skulle de inleda ett tema där de skulle jobba med synen på olika sätt i verksamheten. De planerade då för att både miljö och aktiviter skulle påverkas och förändras av temat och då inbjuda till barnens utforskande av ämnet. Men böckerna då?

imgtoy6

Jo, då de fanns och så även de bokrelaterade aktiviteterna. Så klart hade vi en hel del frågor som vi inte hann få svar på men nya tankar kring vad biblioteksverksamhet är och kan bli fick vi med oss.

Konferensen i Stavanger då? Jo den är också värd att skriva om men det får bli ett annat inlägg.

/Karin Axelsson

 

 

0

Nya Zeeland – Kia ora

Söndagen 14 augusti kl.24.00 landade vi på Nya Zeeland. Från måndagen 15 augusti kl.10.00 var det full fart i cirka två veckor. Vi hann med 4 dagar IBBY-konferens där vi hade sällskap av ungefär 500 kollegor från världens alla hörna, vi gjorde ett tiotal biblioteksbesök, tre skolbiblioteksbesök och ett besök på nationalbibliotekets skolbibliotekscentral. Vi lyckades också få till några dagar med semester…

Lite fakta om NZ:

  • Ligger väääldigt långt bort och består i huvudsak två landmassor, nordön och sydön. Vi spenderade vår tid på nordön.
  • Kia ora är en hälsningsfras som på engelska betyder ungefär be well.
  • Har ca 4 miljoner invånare varav en majoritet har europeisk härkomst, var sjunde person är maorier (landets ursprungsbefolkning och en polynesisk folkgrupp). Den asiatiska befolkningen ökar kraftigt och beräknas idag till ca 23%.
  • Tar endast emot ca 1000 flyktingar/år. (Endast muntlig källa på den siffran från en bibliotekarie, men som vi alla känner till är det ett släkte man kan lita på…)
  • De officiella språken är engelska, nya zeeländskt teckenspråk och sedan 1987 även maori. Dock var det innan dess förbjudet att använda maori i skolor så de flesta Nya Zeeländare födda innan 80-talet talar inte maori alls eller väldigt lite.
  • Skolsystemet är i stort sett som det brittiska (av förklarliga skäl då herr Cook landsteg här 1770 och 1840 erkände maorierna den brittiska kronans överhöghet över Nya Zeeland, och i gengäld skulle britterna ge maorierna skydd och garantera deras rätt till mark. Det var dock inte alla maorihövdingar som skrev på det s.k. Waitangifördraget, men det är en annan ganska sorglig historia….)
  • Där, liksom här i Sverige ser det väldigt olika ut med skolbibliotek. Det är i stort sett upp till varje enskild skola hur viktigt de anser ett skolbibliotek vara.
  • Janet Frame är den mest berömda Nya Zeeländska författaren. Exempel på barnboksförfattare är Margaret Mahy, Tessa Duder, Joy Cowley, Gavin Bishop, Witi Ihimaera
  • http://www.aucklandlibraries.govt.nz   http://www.wcl.govt.nz/ Om du vill kolla in Aucklands- eller Wellingtons biblioteks hemsidor.

Vi kände, både Charlotte och Magdalena, att vi aldrig besökt ett land där det känts så viktigt att kunna dess historia, att känna kulturen och människorna. Utan att kunna det skulle man inte känna Nya Zeeland och resan skulle inte kunna betyda lika mycket. En bibliotekarie vi pratade med som var en del engelsk, en del irländsk och en del holländare, pratade om att hon kunde känna en kulturell avundsjuka gentemot den maoriska kulturen. Vi kan verkligen förstå vad hon menar, vi kände oss själva stundtals kulturellt fattiga. Vi i Sverige har långt ifrån den starka kopplingen till vår historia som finns på nz, för oss (de flesta av oss som är födda i Sverige i alla fall) är inte historien och vårt arv så viktig. Vi lever i nuet och i framtiden, vi blickar helst inte bakåt.

Vi lade även märke till att naturen har en stark närvaro i människornas dagliga liv. Detta kanske inte är så konstigt då naturen på nz är väldigt påtaglig, stark, mäktig och stundtals omöjlig att rå på.

Vi har här försökt oss på en sammanfattning av vår resa, finns så mycket intryck vi skulle vilja få ner så det stundtals kanske känns rörigt att läsa. Vi ber om ursäkt för detta och undrar ni något är det bara att kontakta någon av oss. Kommer ju även en längre rapport som man kan läsa om man skulle vara intresserad.

Här finns mer att läsa ifrån resan dels om

Ibby-konferensen samt om de biblioteksbesök som gjordes.

Och en sak till, om ni skulle ni få möjlighet att besöka Nya Zeeland…bara gör´t.

//Charlotte Hansén-Goobar, IB & Magdalena Bjarnehall, HB

  • nya-z

 

1

Kvalitet eller kvantitet? barn- och ungdomslitteraturens dilemma Heldag på Svenska barnboksinstitutet den 16 november kl. 9.30-16.00

Hoppas inte ni gjort som jag och missat detta!

Onsdagen den 16 november arrangerar Svenska barnboksinstitutet en heldag om kvalitet i barnlitteraturen. Intressanta frågor kommer att avhandlas, såsom: Vem får, ska och bör avgöra vad som är bra och inte bra litteratur för barn? Hur ska vi se på barn- och ungdomslitteraturen? Är den ett konstnärligt verk eller ett pedagogiskt verktyg eller både och?

Mer info om dagen hittar du här

Är det någon av er som tänkt gå på detta får ni mer än gärna skriva ett blogginlägg om dagen.

/Karin

 

 

 

 

0

Bokkollo med spiontema

I början av juni ordnade vi (två barnbibliotekarier från Hornstullsenheten) ett bokkollo för tio lässugna 10-12åringar! Vi träffades i tre dagar och hade bokprat, skrivövningar och lekar – allt med utgångspunkt i boken ”Uppdraget” av Camilla Lagerqvist som barnen fick läsa innan kollot. Boken utspelar sig under Andra världskriget och handlar om några barn som bildar en hemlig motståndsrörelse. Det finns flera bra teman att ta upp från boken – vi tog framför allt fasta på spiontemat och hittade på lekar och skrivövningar utifrån det.

 Under första dagen träffades vi i vårt hemliga spionrum på Hornstulls bibliotek och pratade om boken. Mitt under samtalet fick vi besök av spionen von Tulpan. Hon smög in och flyttade nålar på en karta på väggen (mystiskt!) och överlämnade också ett pappersark som visade sig vara en skattkarta. Denna tog vi med oss när vi senare på dagen gav oss av ut på Långholmen på ett ytterst hemligt uppdrag. Kartan visade var en första ledtråd skulle finnas gömd och sedan följde en spännande skattjakt där barnen med hjälp av en chifferbok fick lösa chiffer som sedan ledde vidare till nästa… I slutet av vårt uppdrag fick barnen ett brev från spionen Sebastian Rosengren. Brevet var även en skrivövning vi arbetade vidare med.

 Under bokkollots andra dag åkte vi gemensamt till Armémuseum för att där få en specialvisning på temat spioner. Mycket spännande! Efter visningen satte vi oss tillsammans i en mörk och skranglig bandvagn och barnen berättade om vad de var rädda för och vad de tyckte det var att vara modig (teman som också fanns med i boken). Vi ville gärna blanda lek och allvar; kollot skulle vara roligt men vi ville att det också skulle finnas tid att fundera över de stora frågor som boken handlar om. En skrivövning vi hade denna dag var bland annat att de fick de inspireras av en scen eller ett föremål på museet och skriva en historia kring detta. De skrivövningar som fungerade allra bäst i den här gruppen var när de fick skriva tillsammans och samarbeta.

lummiga-trad-bokkollo

 Sista dagen var vi återigen ute på Långholmen för att leka lekar och ha skrivövningar. Barnen fick i små grupper välja ut en person som de skulle spionera på och skriva ner information om och sedan hitta på en historia – klura ut vem det var och vad hen egentligen gjorde där. Senare på dagen hade vi avslutning där vi hade bjudit in allas föräldrar, vi fikade och de fick tillsammans fylla i ett spionformulär (för rekrytering till vår hemliga spionorganisation). Barnen fick även varsin goodiebag och ett diplom.

 Vi var mycket nöjda med vårt bokkollo och det verkade barnen också vara. De lärde känna varandra snabbt och det blev en väldigt fin sammanhållning i gruppen. Nu ser vi fram emot nästa sommars bokkollo!

 Amanda Domeij och Cecilia Billsdotter Jonsson, Hornstullsenheten

 

0

Katti leder regeringens läsdelegation

Igår offentliggjordes att vår stadsbibliotekarie, Katti Hoflin, skall leda regeringens läsdelegation.

Läsdelegationen skall verka inom regeringens satsning ”Hela Sverige läser med barnen”

Vad ska då denna delegation göra kan en undra?

Jo, de ska bland annat samordna läsfrämjande insatser, skapa mötesplatser och följa forskning och utveckling på området. De ska också se till att uppföljning kan ske i enlighet med de nationella mål för litteratur och läsfrämjande som finns framtagna. Är du nyfiken på dessa mål så finns de här.

Uppdraget sker i samråd med bland annat Skolverket och Kulturrådet.

/Karin

0

Minecraft på biblioteket

I programmet Kultur i ögonhöjd framgår det tydligt att det ska finnas aktiviteter av, med och för barn och unga i stadens verksamheter. Kultur i ögonhöjd är ett av våra viktigaste styrdokument när vi planerar verksamhet för barn och unga på våra bibliotek.

Generellt har biblioteken varit väldigt bra på för- och medaktiviteter medan det där ”av-et” varit lite klurigt och inte helt lätt att få till.

Jag tänker att vi behöver hjälpas åt för att lyfta de exempel som finns på biblioteken, exempel där barn och unga varit initiativtagare till olika typer av aktiviteter, för att inspirera varandra. Här kommer ett rykande färskt exempel från Kerstin och Cecilia på Hornstulls bibliotek som fångade upp en idé från ett förslag via Vad tycker du-väggen. Vi vill gärna få in fler exempel till bloggen, det är bara att höra av sig till ssbbarn@stockholm.se

 

/Karin

Minecraft på biblioteket

minecraft

Vi fick in en önskan om att ha en Minecraft-träff på Hornstulls bibliotek via Vad tycker du-väggen. Vi blev nyfikna och tog kontakt med Jesper som går i årkurs tre och som stod bakom idéen.

Jesper hade tänkt sig träffar där man pratar om Minecraftböcker och delar med sig av sina erfarenheter kring spelet. På första mötet var vi två barnbibliotekarier som var med och då berättade de tio engagerade barnen om sina karaktärer, vilka skins de hade och om de spelade i det kreativa läget eller i överlevnadsläget. Det var spännande att höra om en hel värld som är ny för två ospelande bibliotekarier.

Det känns märkligt att medverka i något där vi själva inte kan bidra med något mer än att vara vuxna. Vi är vana vid att berätta något eller styra en aktivitet på ett sätt som vi själva har valt men här kan vi plötsligt ingenting och då är det svårt att veta hur vi ska agera. Dessutom funderar vi över själva aktiviteten, är det viktigt att träffas på biblioteket och spela Minecraft? Är det inte precis det de gör på fritids eller hemma hos varandra på fritiden?

Det stora värdet vi kan se är att vi med ganska kort framförhållning fick till träffarna som ett direkt svar på ett önskemål från en pojke i trean. Det känns bra! Det kommer att vara två tillfällen till under våren då barnen kommer att få spela Minecraft samt då vi kommer att pyssla med papperfigurer och pärlplattor med Minecraftmotiv. Vi tycker att det var ett mycket roligt initiativ och det har funnits ett stort intresse för träffarna.

/Kerstin och Cecilia på Hornstulls bibliotek

1

Fina bokmärken finnes!

bokmärken

Det finns en hel del  kvar av dessa fina bokmärken som togs fram inom Stockholm högläser förra året. Tanken var och är att de skall ges till pedagoger i förskolan som i sin tur kan sprida dem vidare till barnens vuxna men de passar också utmärkt att ge till BVC-grupper tex.

Vill ni ha en bunt till ert bibliotek, mejla till ssbbarn@stockholm.se

Hälsar

Karin

 

0

Satsning gentemot förskolan har gett resultat och det är ni som har fått det att hända!

Under förra året hände det massor av positiva saker när det gäller SSB:s verksamhet gentemot förskolorna i Stockholm. Många studiecirklar med pedagoger har startats och det har genomförts workshops på teman kring läsning, böcker och berättande. Detta har gjort att fler och djupare kontakter med förskolor har knutits och vi har fått bättre förståelse för förskolans verksamhet. På biblioteken har det också erbjudits fler program och programtillfällen för förskolegrupper och vi har på många bibliotek kunna genomföra teaterföreställningar i samarbete med Unga Klara.

De mål som sattes upp för satsningen gentemot förskolan var:

  • Barn i förskolan får ta del av böcker och berättande som en del av sin vardag i förskolan. Detta mål skall mätas kvalitativt vilket vi hoppas kunna se resultatet av i och med de enkäter som pedagogerna fått fylla i.
  • Barn i förskolan besöker biblioteken och möts där av engagerad, kompetent och välkomnande personal samt av relevanta aktiviteter. Detta anses uppnått om utlån av bilderböcker ökar och om antalet besök av barn i förskolan ökar.

Det resultat vi kan se nu är att bilderboksutlånen har ökat med 88 000 utlån jämfört med 2013! Det är en ökning med 14 %. Intressant är att i princip alla bibliotek (förutom två!) har ökat utlånen av bilderböcker. Två bibliotek där utlånen av barnmedia totalt minskade där ökade utlånen av just bilderböcker.

Då vi inte har några tidigare mätningar på hur många förskolegrupper och förskolebarn som besöker biblioteken så har vi tyvärr inget att jämföra med. Detta är lite synd då vi troligen har haft en rejäl ökning under året. Vi kan ana att det ändå är en ökning eftersom vi har jämfört utbudet av program för förskolan på våra bibliotek 2013-2014. Vi kan där se en ökning +293 programtillfällen och att det antagligen lockat fler barn till våra bibliotek.

Det ska bli mycket spännande att nu under våren gå igenom resultatet av de enkäter som pedagogerna har fått fylla i. Så snart vi har resultatet klart kommer vi att skicka ut det till respektive enhet.

SSB:s satsning gentemot förskolan fortsätter under 2015 och så gör även vi som samordnare.

Fortsättningen handlar bland annat om att vi ska få igång samarbeten i de stadsdelar där det inte är igång och om att starta någon form av samarbete med alla de fristående förskolorna i staden. När det gäller vår programverksamhet så handlar det ju inte bara om att öka programverksamheten utan snarare om att vi ska erbjuda förskolorna relevanta aktiviteter. I det här arbetet känns det bra att vi är många som kan tycka och tänka.

Något vi visste om men som vi verkligen märkt av under året är att det finns så många mycket kompetenta barnbibliotekarier inom SSB! Vi ser fram emot att fortsätta samarbetet med er!

Den 4 mars kl.13-15 är alla som arbetar gentemot förskolan varmt välkomna till Kungsholmens bibliotek för att utbyta tankar och idéer om det fortsatta arbetet. Bra om så många enheter som möjlighet kan komma.

/Rose-Marie och Karin

PS. Vill ni läsa den slutrapport som skrivits om förra årets arbete med Förskolan Stockholm högläser så hittar ni den här:

gmappen/stadsbiblioteket/biblioteksutveckling/verksamhetsutvecklingsprojekt/LässatsningSSB/Förskolan Stockholm högläser/projektdokument/slutrapport

Tycker ni att det är en krånglig väg att gå kan ni höra av er till oss så mejlar vi över rapporten:-) . DS

0

Bibliotek är en lönsam historia!

 

I alla fall om vi ska tro de danska ekonomer som har undersökt vad folkbiblioteken betyder för BNP. Det de kommer fram till är mycket spännande så här i budgettider. De hävdar nämligen att biblioteken är en av de främsta krafterna när det gäller att inspirera till barns läsande utanför skoltid och genom förbättrad läsförmåga bidrar biblioteket till en högre utbildningsnivå i samhället. Detta påverkar då i sin tur BNP genom ökad produktivitet.

I artikeln i SVD kan man också läsa att biblioteken är mycket uppskattade av medborgarna men att de av beslutsfattarna mest ses som en utgiftspost. Ekonomerna som undersökt detta menar dock att biblioteken bidrar med ca 2 miljarder/år till Danmarks BNP genom att väcka barns läslust vilket i stort motsvarar ett års drift av Danmarks folkbibliotek.

Här kan du läsa hela artikeln som inte är så lång.

/Karin

0

Barnbiblioteket när barnen själva får bestämma

Som ni har kunnat läsa i Biblioteksnytt startar nu projektet Barnbiblioteket – när barnen själva får bestämma, ett delprojekt i det stora projektet Förnyat Stadsbibliotek. Delprojektet går ut på att samla kunskap om vad barn 0-12 år har för tankar, känslor och idéer kring biblioteket och biblioteksrummet. Projektet pågår under en begränsad tid (fem månader) och projektledaren kommer arbeta med detta på halvtid. Lina Lagström från Barnens designbyrå är knuten till projektet. Hennes roll är att tillsammans med projektledare och projektets referensgrupp, som består av SSB-medarbetare från olika enheter, välja metoder för hur SSB ska samla barnens idéer och sedan genomföra dessa i form av playshops (en lekfullare variant av workshop) med olika målgrupper. Delprojektet kommer också samla in den kunskap vi sedan tidigare har inom SSB. Den insamlade kunskapen ska utgöra underlag för arkitekten för ombyggnationen av Stadsbiblioteket (Förnyat Stadsbiblioteks-projektet). Det blir alltså denna arkitekts uppdrag att gestalta barnens tankar, känslor och idéer. Underlaget ska också kunna användas vid eventuella andra kommande ombyggnationer. Projektet finansieras av Fastighetskontoret och SSB tillsammans. Läs gärna mer om Lina och Barnens designbyrå här: http://www.barnensdesignbyra.se/om/.

 

Vi efterlyser nu SSB-medarbetarnas erfarenheter av dialog, fokusgrupper och dylikt med barn 0-12 år. Kanske var du med och höll i en fokusgrupp när ditt bibliotek skulle göras om? Eller känner du till något projekt på något annat bibliotek? Hör av dig till projektledare Lovisa Furendal Berndt (lovisa.berndt@stockholm.se). Tack på förhand!

0

Välkommen till biblioteket!

Nu är den klar! Filmen om SSB som på önskemål från förskolan tagits fram för att kunna visas på föräldramöten. Den spelades in på Sköndals bibliotek under en hektisk dag i september och är 4 min och 7 sekunder lång, eller kort. Tonvikten i filmen ligger på högläsning då den är framtagen inom projeket Förskolan Stockholm högläser.

filminspelning2

För en vecka sedan var det premiärvisning för de barn och vuxna som deltagit i filminspelningen. Röda mattan var utrullad och alla bjöds på festis och popcorn.

filmtajm

Tanken med filmen är att den skall kunna vara en inledning till samtal om bibliotek, böcker och läsning på förskolornas föräldramöten. Tillsammans med filmen på biblioteket.se ligger också några få punkter om hur man kan använda filmen på förskolan. Punkterna lyder så här:

  • Filmen ”Välkommen till biblioteket” är i första hand framtagen för att visas på föräldramöten i förskolan.
  • Använd gärna filmen som en ingång till samtal om bibliotek, böcker och läsning.
  • Berätta om hur ni arbetar med litteratur på er förskola.
  • Försök göra föräldrarna delaktiga i ert arbete med böcker och läsning.

I nästa vecka kommer det också att finnas en folder på samma ställe med mer information om själva filmen och dess deltagare.

Toppen om vi alla som har kontakt med stadens förskolor kan hjälpas åt att sprida länken och informationen!

Här hittar ni filmen och informationen:

https://biblioteket.stockholm.se/att-anv%C3%A4nda-biblioteket/f%C3%B6r-pedagoger/f%C3%B6rskola#main-content

/Karin

0

Reggio Emilias filosofi – vad kan det ge oss på bibblan?

I våras fick jag och min kollega Ylva möjlighet att åka med på en studieresa till Reggio Emilia i Italien, tack vare Lamm-stipendium. Jag har länge inspirerats och lockats av Reggios filosofi och kanske framför allt av hur de ser på barn och barndomen.

Den första dagen i Reggio Emilia fick vi en introduktion till staden. Rundvandringen startade i en av stadens fina teatrar. Väl inne i teatern fick vi beskåda ridån som var mycket vackert utsmyckad, av förskolebarn.

IMG_2571

Tanken med detta var och är att barnen skall vara synliga i staden, barndomen skall vara synlig i staden. De (förskolornas organisation) vill visa en annan bild av barnet och barndomen än den man får ta del av i till exempel tv och reklam. Detta för att stadens innevånare ska lära känna barnen och barndomen men också för att barnen ska lära känna och vara i dialog med staden och dess innevånare.

”Maybe they asked us to make a new curtain because they think we are good at it.

”Maybe they want the theater to belong more to the children.”

Teaterridån var bara ett exempel på barnens dialog med staden. Det är också ett exempel på något som känns som symptomatiskt för hur man på förskolorna i Reggio tänker kring barnen och dess omgivning. Barnen och frågor som rör dem tas på allvar och det är ingen slump.

”Vi tror inte på förskolor och skolor i sig, vi tror att vi behöver förmågan att bli världsmedborgare i en ny samtid – skolor och förskolor är verktyg för detta.”

Detta är ett citat av Carla Rinaldi, president för Reggio Children och professor vid universitetet i Modena och Reggio Emilia och det understryker hur viktig förskoleverksamheten kan vara ur ett samhällsperspektiv. Förskolan är i Reggio en plats för ständig forskning kring lärande och kultur, en plats där det sker högkvalitativa diskussioner och inte bara service.

I Reggio har man länge sett barn som rikt begåvade, som kapabla att utforska sin egen omvärld, som ”konstruerare” av kunskap. Utgår man från det får den vuxne rollen som omsorgsfullt lyssnande och som arrangör av situationer och miljöer där barnen kan arbeta med sina frågor och problem. Förskolan blir då en plats där man tillsammans bygger värden och konstruerar kunskap. (Olsson, 2014)

De tar utgångspunkt ifrån barns styrkor och bygger vidare på det och de utgår inte ifrån vilka brister de eventuellt kan ha. De lyfter fram, på ett helt underbart sätt, barnens förmågor och får dem att fortsätta vilja utvecklas, undersöka och ställa nya frågor.

I Reggio arbetar de också med att försöka se barnet som ständigt tillblivande, det vill säga att de menar att det inte finns en bild av vad ett barn är eller kan bli. För att kunna göra det tittar man mindre på det individuella barnet och mer på vad som händer mellan barnen. Vilka tankar, handlingar, frågor och begär upptar barnen för stunden. Hur använder de miljön som omger dem på förskolan? Vad från populärkulturen engagerar barnen nu och hur påverkar det barnet och gruppen?(Olsson 2014)

En bärande idé i Reggios filosofi är arbetet med ”de hundra språken”. De menar att barnet äger och kan tala eller uttrycka sig på hundra språk vilket innebär alla de kommunikationsmöjligheter som vi bär med oss. De menar vidare att vi lär, sätter i gång lärprocesser, när flera språk (ämnen, uttryckssätt) får interagera med varandra. (Vea Vecchi, 2014) De menar också att olikheten mellan uttryckssätten berikar och förstärker varandra. Att man behöver ge barn många olika sätt att uttrycka sig, för varje uttryck ger en ny möjlighet att lära sig.

Har man det här sättet att se på barn och vill att det ska genomsyra verksamheten så måste det också påverka det sätt man arbetar, vilket de lyckas med i Reggio Emilia. Det är en sak att rent intellektuellt förstå och sympatisera med Reggios barnsyn. Det är något helt annat att låta det påverka eller vara utgångspunkt för den verksamhet man vill bedriva för, med och av barn på till exempel biblioteket.

En av de saker som verkligen slog mig under resan och som inte påverkas av inom vilken verksamhet man möter barnen, är något som handlar mer om oss vuxna än om barnen. Det är det att vi vuxna behöver se till att vi ständigt självvärderar oss och vår verksamhet när vi arbetar tillsammans med barn. Detta för att vi vuxna inte ska stanna kvar i en stelnad bild av vad ett barn är eller kan bli. Inte fastna i stereotyper. Börjar man att förändra sitt sätt att se på barn måste man jobba på att också verksamheten följer med.

Jag tänker att man i det citatet av Carla Rinaldi ovan kan byta ut förskolor eller snarare komplettera citatet med bibliotek. Att vi tror på bibliotekets demokratiska uppdrag. Att biblioteket faktiskt kan vara ett av flera verktyg när vi behöver arbeta med förmågan att bli världsmedborgare i en ny samtid.

Fundera gärna på den!

/Karin 🙂

Litteratur:

Olsson, Liselott Mariett , Rörelse och experimenterande i små barns läarnde: Deleuze och Guattari i förskolan. 2014

Vecchi, Vea, Rörelse och wxperimenterande i små barns lärande: Deleuze coh Guattari i förskolan. 2014

 

0

Öppna föreläsningar om bilderboken!

Under hösten kommer Konstfack att arrangera tre stycken föreläsningar på temat Bilderboken. Föreläsningarna är öppna för alla och ingen föranmälan krävs. Det första tillfället är imorgon kl. 17-19 på Konstfack och innehåller följande: Gunna Grähs, bilderboksberättare och illustratör ger föreläsningen ”Om den bildlitterära gestaltningen” och Joanna Rubin Dranger, professor i illustration på Konstfack, serietecknare och bilderboksskapare ger föreläsningen ”Normkreativitet, förlegade föreställningar och bilderböcker”. Läs mer här

De andra datumen för hösten är 4 november och den 2 december.

Passa på!

Hälsar

Karin

0

In i sagans land: Aktionsforskning i bibliotekspraktiken med syfte att utveckla sagostunden

Jag heter Christina Johnson och är ny medarbetare på Barnens bokbuss. Tidigare har jag arbetat främst med konst och bild på konstmuseum, skola och med eget skapande. Jag brinner lite extra för bilderboken och berättande i olika former samt för bemötandefrågor på biblioteket. I min masteruppsats ”I sagans land” fick jag möjlighet att undersöka bibliotekets sagostundsverksamhet ur ett utvecklingsperspektiv.

Uppsatsen undersöker och resonerar kring hur sagostunden på bibliotek kan utvecklas ur ett delaktighets och jämställdhetsperspektiv. Inom ramen för uppsatsarbetet gjordes ett projekt på Tumba bibliotek för att undersöka och utveckla sagostunden på det specifika biblioteket. Utgångspunkten för utvecklingsarbetet var kommunikationen mellan barn/barn, barn/vuxna samt barnens interaktion med artefakter (rekvisita) under sagostunden. Detta studerades ingående. Som forskningsstrategi användes aktionsforskning vilken betonar mötet mellan teori och praktik (i det här fallet forskare, bibliotekarie och till viss del barnen). En huvudsaklig ”aktion” var att arbeta med en normutmanande bok och att förändra våra förhållningssätt till barnen i samtalet. Genom deltagande observation, intervjuer med barnen, loggbok och handledningssamtal med bibliotekarien samlades ett rikt material in. Arbetsprocessen medvetandegjorde effektivt rådande pedagogiska förhållningssätt och invanda mönster i arbetet. I uppsatsen finns således förslag på arbetssätt och tips som kan användas även på andra bibliotek.

Vill ni läsa uppsatsen finns länken här.

Hälsningar

Christina Johnson

0

Lässatsningen + Barnkulturåret = Teater av Unga Klara på bibliotek för förskolan!

Som en del i lässatsningen gentemot förskolan kommer vi under hösten att kunna erbjuda våra förskolor något mycket unikt. I ett samarbete mellan SSB och Unga Klara kommer Unga Klara att tillsammans med barn från ett antal förskolor arbeta fram en föreställning som just nu har arbetsnamnet: Precis som du föreställt dig det.

Unga Klara är en teatergrupp som tidigare var knuten till Stockholms stadsteater och som i snart fyrtio år gjort banbrytande teater för barn i olika åldrar. Deras utgångspunkt är att barn har rätt till högkvalitativ teater och att man skapar det bland annat genom dialog med den publik och det samhälle man skapar för. En viktig del i deras arbete är att använda referensgrupper under manusarbetet.

Föreställningen kommer att spelas på bibliotek i nio veckor under hösten (v.43-51), totalt ca 60 föreställningar. Till detta behöver vi nio spelplatser en för varje spelvecka. Vilka bibliotek som kommer att bli spelplatser är inte klart ännu så än finns chansen för ditt bibliotek! Vill du väldigt gärna att föreställningen ska spelas på ditt bibliotek så ska du genast kontakta din chef. Både vi och Unga Klara är måna om att det ska bli spridning över staden när det gäller spelplatser och det är extra viktigt att växtplatserna finns med.

Föreställningen som arbetas fram tillsammans med förskolebarn kommer att ta sin utgångspunkt i litteraturen och berättelser. Här följer några ord om föreställningen:

Utifrån litteraturen dyker vi ner i olika delar av världen, stannar upp och befinner oss i den, ändrar och skapar om den, för att sedan lämna och besöka nästa. Tillsammans skapar vi en berättelse, berättelsen blir till ord, orden blir till handling och handlingen blir den värld vi befinner oss i. Vi skapar en berättelse om oss själva, om vilka vi är, vilka vi kan vara och vad vi kan bli. Det vi skapar är också vårt, det är vi som skriver den här historien. Det är vi som är den här världen och hela denna världen tillhör oss.”

Den här möjligheten till samarbete kommer hastigt på men är så spännande och unik att vi helt enkelt får göra plats för den. För att ro detta i land kommer vi att behöva hjälpas åt att hitta spelplatser. Det kan komma att innebära att vissa av våra program får stå tillbaka för en vecka men å andra sidan kan vi erbjuda förskolegrupper någonting unikt. Spelperioden är vecka 43-51.

Utöver detta kommer vi som arbetar med barn inom SSB också att ha möjlighet att vara med när Unga Klara arbetar fram föreställningen tillsammans med barn. Ett unikt tillfälle för oss att vara med och se hur barns perspektiv kan tas på allvar. Är du intresserad av att vara med vid ett sådant tillfälle hör av dig snarast till karin.a.axelsson@stockholm.se för mer information.

Har ni frågor kring detta så hör av er!

Hälsar

Karin Axelsson