Kan man dansa en bok?

Jag ställde frågan till några förskolebarn: Inga problem. Man kan stå på boken och dansa runt den också!

Bokdansprojektet: Bokdansa! Startades av Stockholms stadsbibliotek i höstas. Bokdansa! har lett till två fantastiska koreografier, danshandledningar, workshops för barnbibliotekarier och rekvisita till varje biblioteksenhet. Snart finns handledning och musik fritt tillgängligt för alla på biblioteket.se/bokdansa.

stopp webbildDanspedagogen Maria Nordlöw har omvandlat boken Mamy Wata och monstret av Veronique Tadjo, till en härlig koreografi. När man dansar Mamy Wata med sidentyger förs tankarna till Isadora Duncan och fridansen. Dansen handlar kort om havet, Mamy Wata -alltings moder och välgörare. Monstret som vill förgöra allt med sin vrede och hur kärleken bekämpar monstret. Barnen får dansa havet, Mamy Wata, monstret, kärleken och festen. Efter att ha dansat Mamy Wata några vändor börjar dansen växa, till en historia som också ifrågasätter vår samtid. Teman som ursprung (havet), gudomlighet (Mamy Wata), ilska, bitterhet (monstret) och frihet (kärleken). Monstret blir en symbol för polarisering, individualisering och samhällsstress. En stress som motsättning till livet och det livsbejakande kollektivet.

Mamy Wata har tonsatts av Kerstin Wikström och riktar sig till barn med funktionsvariation och barn i förskoleåldern.

 

mamy webbildEn helt annorlunda och kul och peppig dans är koreografin till boken Stopp! Ingen får passera av Isabel Minhós Martins. Skapad av koreografen Åsa N. Åström och tonsatt av ljudkonstnären Jan Carleklev. Den här bokdansen riktar sig till 9-12 åringar och kan dansas av alla. Med följer också en studiehandledning.

Workshops som gjorts med barn kring Stopp! Ingen får passera, har varit succé. Dansen handlar om civilt motstånd. En general sätter upp en gräns och säger: Stopp! Ingen får passera! Barnen får genom dansens olika karaktärer och lusten till motstånd pröva att hitta fysiska argument. En känsla av tvång kan väcka känslor och frågor om mening, frihet och demokrati, som också studiehandledningen tar upp.

Kul med den här dansen var att vanligen omotiverade barn, blev intresserade av de frågor dansen väcker. Barn som tidigare känt olust till böcker, blev tvärtom de som blev mest angelägna om att läsa.

Barnbibliotekarier har dansat förut. Danspedagog och bibliotekarie Mekka Adolfsson-Lind i Tensta har varit en stor inspiratör med sina koreografier och Johanna Hellsings utflyktssånger innehåller också inslag av dansrörelse. De som arbetar med de mindre barnen har också provat att dansat Knacka på. Störst och mest känt kanske Uppsalas Dansa en bok är. Där skapas dansen utifrån valfri bilderbok. Dansa en bok har handledningskurser där bibliotekarier och pedagoger omvandla böcker till dans, oberoende av boktitel. Här hittar du mer information om metoden. Den 13 september i år, kommer Regionbibliotek Stockholm, Kulturhuset och DIS (Dans i Stockholms stad och län) också att arrangera en heldag om dans, cirkus och bibliotek. Håll ögonen öppna!

mamywatawebbildGenom Bokdansa! välkomnar vi ytterligare roligt arbetsmaterial. Det har hänt att någon undrar vad dans har med böcker att göra, och om man måste vara med? För bibliotekarier kanske osäkerhet är det största hindret för att dansa loss på jobbet. Kanske är det lite obehagligt att göra någonting man inte är van vid? Hålla samman en barngrupp man inte känner, som inte heller brukar dansa böcker. Jag får höra att någon tycker att det var bättre förr, då hen ”slapp trams som bokdanseri”. Få håller med om att kroppens berättande är trams, men den starka reaktionen säger någonting. Om hur vi för inte så länge sedan delat upp människan i kropp och själ, där själen ansetts som finare. Också den västerländska kroppen och dansen har präglats av strikta ideal. Är det så att dansen likt viktorianska stolsben påminner oss om skambelagd sexualitet eller en kroppsnärvaro som vi glömt?

Dansen utmanar. Men hur kan dansen vara litteraturstimulerande för barn? Vi som arbetar med barn i bibliotek har genom det vidgade textbegreppet ett bredare läsfrämjande och lässtimulerande uppdrag. Vad är då en bilderbok när den inte läses i text? Vad är en bok när den dansas? En berättelse.

Danskonsten har också sin grund i berättelser och i ett mänskligt behov av att uttrycka känslor genom kroppen. Exempelvis den afrikanska dansen och operans balett. Att dansa klassiska sagor finns också i kända danslekar som Törnrosa eller Björnen sover.

Det finns olika föreställningar om hur en text kan läsas. Maria Nikolajeva och Ulla Rhedin har båda skrivit om hur barn läser innan de är läskunniga. Läsning som tolkning av bilderbokens bilder. Eller det som hände en munk för sisådär tusen år sedan. Han gjorde en häpnadsväckande upptäckt: En munkkollega stod tyst och tittade i en bok och kunde sedan redogöra för texten. Han hade läst boken utan att ens röra på läpparna! Läsningen hade ännu inte frikopplats från högläsningen och den muntliga berättartradition som texten kom ifrån. (Aidan Chambers: Böcker inom och omkring oss) Böcker innehåller berättelser som kommer till liv genom läsning och förmedlas genom ett uttryck. Det kan lika gärna vara dans. Kroppens språk. Vårt första språk. Kroppen är kanske vårt bästa redskap för tillgodogöra oss eller bearbeta den känsla eller stämning som texten och bilden förmedlar?

På flera bibliotek är de redan i full gång efter vårens workshops. För er som tvekar (och har tid) hoppas jag på ett mer existentialistiskt förhållningssätt. Att övervinna rädslan, ta språnget över avgrunden och dansa loss! För barnen.

Li Malm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s