0

Barnutvecklingsgruppen söker vikarier

Är du intresserad av att arbeta med utvecklingsfrågor? Få möjlighet till fördjupning inom ditt kunskapsområde? Att vidga perspektiven från det lokala och dagliga till hela SSB? Få bredare kontaktytor inom hela SSB? Då är du varmt välkommen att söka ett uppdrag i Barnutvecklingsgruppen!

Under våren (2018-01-01 tom 2018-08-31) behöver gruppen förstärkas med tre vikarier som gemensamt har följande kunskaper/kvalifikationer:

•  Bred erfarenhet av att jobba med verksamhet riktad mot barn och pedagoger i förskola, samt de yngsta barnen, 0-2 år.
•  Ett pedagogiskt förhållningssätt och intresse för barns lärande och utveckling.
•  Intresse för och viss kunskap om frågor kring digital delaktighet i barnverksamhet.
•  Intresse för och viss kunskap om tillgänglighetsfrågor (bla äppelhyllan och dess målgrupper).

Uppdraget i BUG utgörs av 8 timmar i veckan och ersätts centralt.

Länken till hela annonsen:

http://intranat.stockholm.se/Nyheter/2017/11/16/Barnutvecklingsgruppen-soker-vikarier-Kanske-ar-du-en-av-dessa/

Deadline för ansökan är fredag den 1/12! Anmäl intresse till din närmsta chef.

 

0

Grattis 4a på Gröndalsskolan!

Utlottningen av ett författarbesök med Jenny Jägerfeld är avgjord. Den vinnande klassen är 4a på Gröndalsskolan! Tröstpriset (bokgåva) går till 4d på Eriksdalsskolan. Grattis!

För att vara med i utlottningen skulle klassen ställa en fråga till författaren och hitta på ett nytt ord för skejttermen boardslide – ett trick som huvudpersonerna i Jägerfelds bok Brorsan är kung försöker sig på. Några exempel på nya ord som föreslagits för boardslide är: drida, stjärnglid, glidaren, brädglid, trappskate stegtrixet och glidande ål.

Elva klasser från olika stadsdelar deltog i utlottningen, som riktade sig till alla åk 4-klasser som besökt biblioteket i Stockholm hösten 2017, i samband med ”Bibblan berättar”. Under biblioteksbesöket har klasserna fått Jenny Jägerfelds Brorsan är kung som gåvobok för högläsning i klassen.

Tack till alla bibliotekskollegor som jobbat (och jobbar) suveränt med Bibblan berättar!

utlottning Jenny

Här ligger klassernas lottnummer utströdda i vår ”utlottningsurna” – en miniatyr av den planerade barnens rotunda. 

0

Kvällsseminarium på Tittut: Att leka är livsviktigt!

Här kommer ett tips om Dockteatern Tittuts kvällsseminarium onsdag den 18 oktober kl 19.00.

Ett samtal om lekens betydelse för barnets utveckling

Genom leken tar barn sig an världen och gör den begriplig. När vi vuxna leker med barn lär vi oss att förstå barnens tankar och känslor. Finns det något som jag som vuxen kan tänka på när jag leker med barn? I dagens högteknologiska samhälle presenteras olika lekplattformar för de små. Påverkar det barnets utveckling- och i så fall hur? Hur ska vi främja leken i framtiden? Stora och små frågor dryftas denna kväll.  

I samtalet medverkar bland annat:
Martin Forster – Legitimerad psykolog och doktor i psykologi/kognitiv beteendeterapi
Manne af Klintberg – Clown, f.d ordf. Lekfrämjandet/Barns rätt till lek
Lisa Kjellgren Almstig- Scenograf/dockmakare, Busiga händer

Kostnad: 150:- (Tittuts medlemmar: 100:-) Fika i pausen ingår.
Plats: Dockteatern Tittut, Lundagatan 33

Anmälan sker på Tittuts hemsida:
www.dockteatern-tittut.com/index.php/aktuellt/item/87-att-leka-ar-livsviktigt.html

/Lena

Bild
2

Censur av barnkultur och vuxnas rädsla

– Reflektioner från barnkulturkonferensen Prio 0-1

Du är antagligen bekant med Gro Dahle och Svein Nyhus bilderböcker. Gro Dahles fåordiga poesi med grund i barnpsykologin och hennes man Svein Nyhus uppskruvade känsloillustrationer. Alltid svåra ämnen med det lilla barnet i centrum för vuxnas kaos. Under rubriken Barn behöver historier för de stängda rummen, kom de till barnkulturkonferensen Prio 0-18 i Göteborg, där barnutvecklingsgruppen träffade dem.

Den arge, en bilderbok om våld i hemmet, blev hårt kritiserad i Norge när den kom ut för 16 år sedan. När Dockteater Tittut spelade Boj och den arge som baseras på boken, rekommenderade förlaget en åldersgräns. Svein berättar att många bibliotekarier ställer undan deras böcker så att barnen inte når dem.

Jag träffar ibland en förskollärare i biblioteket som gladeligen läser Dahle/Nyhus med sin förskolegrupp. Hon ser det som en viktig del i sitt uppdrag att erbjuda förskolan som fristad, för barn som far illa. Andra pedagoger väljer bort dem, rädda för att bilderböckerna är otäcka i sig, eller berättar att de är osäkra på hur de ska ta hand om de känslor som böckerna kan väcka.

Dahles och Nyhus senaste bilderbok Bläckfisken behandlar ett än svårare och mer tabubelagt ämne: incest. Svein inleder med hjälp av sitt yviga kroppsspråk att berätta om boken. Han tydliggör, nästan instruerar publiken:

svein2

 

  • Den här boken är ingen kul julegaave, ingen bestseller som är populär och rolig (vi säljer nästan ingenting) det är en SAMTALSBOK!
  • Svein, nu må du stille dej! flikar Gro in.
  • Hun tycker jag har för yvigt kroppsspråk, men det ska ni veta: Bilden vinner över texten, kroppen vinner över orden. Små barn vinner, de har kroppsspråket och de läser bilden!
  • Barnen ser bilderna som en del av historien, men vi vuxna ser bara våldet eller övergreppen, förtydligar Gro.

 

Det finns olika tolkningar av begreppet och knapphändig statistik över hur många barn i Sverige som ”far illa”, men 10% av alla barn i en BVC-undersökning från 2004 led av ”omsorgsbrist” där mörkertalet också uppskattades vara högre. En antologi om barn som anhöriga gjordes på uppdrag av Socialstyrelsen 2015. Där framkom att vid 18-årsålder hade 7,6% av alla barn födda 87-89 minst en förälder som varit inneliggande på sjukhus på grund av missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. Föräldrars problem är ingen garanti för att barn far illa, likväl som barn kan göra det av andra orsaker.

Men kan bilderböckerna göra någon skillnad? Svein och Gro är övertygade:

  • Vi ska såklart öppna upp. Genom böckerna kan barnen känna igen sig, kanske våga berätta och få möjlighet att läka.

Gro försäkrar på sitt gladlynta varma vis:

  • Berättelserna är ju en befrielse, en lättnad! Även om barnet inte vågar berätta, så kan tron om att de är ensamma i världen om sina upplevelser, vara ytterligare ett trauma. Kanske kan litteratur där de känner igen sig, då ge lite tröst?

 

Karin Helander, professor i teatervetenskap, pratade under barnkulturkonferensen om Den barnförbjudna barnkulturen. Hon ser trender som pekar på att vuxna de senaste tio åren blivit alltmer rädda och att de vuxna projicerar sina egna rädslor på barnen. Barnen ska skyddas från verkligheten.

Hon berättar om boken Kan vi prata med barn om allt? där författaren Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz skriver: Att samtal om svåra ämnen, tar ett barn inte skada av. Att däremot tysta ned har lett till mycket arbete, många terapitimmar eller vuxna som återupprepar trauman. Hon refererar också till pedagogikprofessor Sven Hartman:

  • Att erkänna svarta sidor hos barn är att visa dem respekt.

Suzanne Ostens film Flickan, mamman och demonerna (2016) blev ett domstolsämne och filmen blev under en tid barnförbjuden. Målgruppen fick alltså inte se filmen. En film som handlar om en flicka som lever med en mamma som är svårt psykiskt sjuk. Filmen fick senare en åldersgräns på 11 år. Det här ska ses i ljuset av att filmer som Hungergames som kort sett handlar om barn som dödar varandra, har en åldersgräns på 11 år. Problemet med Ostens film för de som yrkade för 15-årsgräns var att ”den var för verklig”.

Karin Helander understryker att det inte är farligt att bli rädd. Rädslan är kopplad till lust och spänning. Genom att ta bort allt farligt stympar vi barnens rätt till ett brett spektrum av känslor. Hon menar också att vad som upplevs som skrämmande för vuxna, inte alltid är det för barn.

 

Suzanne Osten, dramatiker, regissör och författare inledde under barnkulturkonferensen sitt föredrag Barn, konst och vår vuxna rädsla med att fråga sig varför den nya generationen vuxna är så rädda?

  • Det är jättebra att vara vuxen. Man får pengar som man kan göra vad man vill med, sexualiteten, makten, ja det är jättehärligt. Men det finns ett pris att betala för allt detta: Priset är att vi måste förtränga det kaos det innebär att vara barn. Vilken kreativ röra det innebär. Barn befinner sig i en maktlös situation. De kan inte ta sig ur en situation som de inte begriper. Det kan vara övergrepp, psykisk sjukdom eller en kompis som vill ta livet av sig. Varför kan vi inte prata om detta?

osten1

Suzanne Osten berättar om sin film som blev censurerad.

  • Ja! Hunger games och Jurassic park, det är okej att se för barn, men en berättelse om en galen mamma, vi slår till där!

 

Åldersgränser på bio utgör ingen skillnad för vad barn idag får tillgång till, men hon tycker att censuren är en symbol för vår samtid och här har konsten en viktig plats att fylla. Rädslokulturen omskapar sig själv och ett bra botemedel kan vara konst och kultur. Hon berättar om sin teaterföreställning för spädbarn och om Francoise Dolto, psykoanalytiker och barnläkare på 40-talet som grundade samtalsterapi för spädbarn genom insikten att om de samtalade med spädbarnen på sjukhuset, så tenderade de att överleva i högre grad.

  • Kommunikationen är livsviktig. Barn härmar oss. Om vi vuxna tror på livet och meningen, då börjar barnet också tro på det!

Jag undrar: Vad händer med en vuxen som växt upp i en tillrättalagd verklighet, när den vuxne själv ska hantera ångest och de problem som det också medför att leva det här livet? Jag tänker på vad Suzanne Osten sa en annan gång.

  • Vi tror att vi skyddar barnen genom att berätta om gulliga barndomsvärldar, men vi skyddar bara oss själva ifrån att ta ansvar.

Och jag tänker på Gro och Svein. Gro sa att det i genomsnitt tar 17 år för en människa att berätta om ett övergrepp. Är alternativet: Att låtsas som att problemen inte finns, lämna det lilla barnet ensam med sin upplevelse, ett på något vis försvarbart alternativ?

 

0

Gåvoböcker till 6-åringar i förskoleklass

Under vårterminen bjuder de flesta enheter in alla 6-åringar i förskoleklass till biblioteket. I samband med besöket får alla barn en bok i present. Förra läsåret valde några enheter att dela ut ”Stora bildordboken” av Anna Ribbing och passade även på att visa bokstavslådan i samband med biblioteksvisningen.

20170921_112137

Farsta enheten har bestämt sig för att våren 2018 jobba med Jonna Björnstjernas nya bok ”Sagon om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände”. Det finns många sagoreferenser i boken: Bockarna Bruse, Askungen, Tuvstarr med flera som råkat ut för ”elände” och som döljer sig i bakgrunden. I början och slutet av boken finns roliga tidningsartiklar som en kan spinna vidare kring med någon skapande aktivitet utifrån boken. Dessutom dyker Farbror Elände och Fru Tur upp och då kan en prata om otur och tur. De fyra biblioteken i Farstaenheten gör tillsammans en handledning till boken. Några av biblioteken kommer också att bjuda in förskoleklasserna att jobba med en utställning kring boken, som resulterar i vernissage med författarbesök!

9789163896583

Har ni bestämt vilka gåvoböcker ni ska dela ut till 6-åringarna? Om ni bestämt er får ni gärna skriva i kommentarsfältet nedan och tipsa om vilken bok ni valt och lite hur ni tänkt jobba med den.

Inköpsgruppen vill gärna få in önskemål om gåvoböcker under september.

0

Vi är barnutvecklingsgruppen hösten 2017

Hej alla!

Som några av er kanske har märkt, har barnutvecklingsgruppen (eller BUG som vi kallar oss när vi är lata) inom SSB en delvis ny sammansättning från och med september 2017. Detta har hänt:

  • Karin Axelsson, f.d. samordnare för BUG har fått nytt jobb som enhetschef på Farstaenheten och därför slutat. Snyft.
  • Christina Johnson (bokbussen, Hbu) och Li Malm (Kungsholmen) ingår åtminstone hösten 2017 i gruppen. Varmt välkomna!
  • Gruppen har fram till årsskiftet ingen samordnare.
  • Ansvarsområden
    • Christina: tillgänglighet (inkluderar äppelhyllan), förskolan
    • Lena: Bibblan berättar, äppelhyllan
    • Li: 0-2-åringar, Bibblan berättar, äppelhyllan
    • Marika: Barn på fritiden (inkluderar eftermiddagsbiblioteket), digital delaktighet
    • Rose-Marie: förskolan, 6-åringarna
BUGmontage3

Säg hej till oss! Vi är inte farliga: ta gärna kontakt för att bolla, fråga, provocera! Adressen är ssbbarn@stockholm.se (Montage: Gustav Almestad)

/Lena

0

Sök Margit Lamm-stipendiet!

Sök Margit Lamm

Fruängens fritidsgård. Foto från stadens interna bildbank. Fotograf: Sara Mc Key 

Är dina huvudsakliga arbetsuppgifter inom biblioteksverksamheten för barn och ungdom? Vill du åka på utlandsstudieresa i syfte att lära dig mer om barns och ungas läsvanor? Ta chansen och sök Margit Lamm-stipendiet, sista ansökningsdatum för årets andra stipendieutdelning är 1 oktober.

Följande fokusområden vill SSB få belysta under 2017:

  • Utveckling av digitala tjänster för, med och av barn och unga.
  • Inspirerande metoder och arbetssätt till deltagande och eget skapande för barn och ungdomar 10-18 år på deras egna villkor.
  • Framgångsrika metoder kring tillgänglighet för att nå barn och unga med olika funktionsvariationer.
  • Samverkansmodeller och metoder kring förskolebarns språkutveckling och läslust.
  • Bygga framgångsrika samverkansmodeller runt läs- och skrivsatsningar för, med och av barn och unga.

Läs mer om hur du ansöker på intranätet!

Rapporter från tidigare Margit Lamm-stipendiater finns på G-mappen/Stadsbiblioteket/Margit Lamm. Just nu finns flera rapporter att läsa från vårens resor till Bologna, Manchester/Liverpool/London, Stavanger, Sydkorea och Danmark.

Hälsningar från Anna Nyström

0

Sommarhälsning och höstglipa

Det är dags att önska er alla en skön sommar och tacka för terminen som gått! Speciellt vill vi passa på och tacka de kollegor som varit generösa och delat med sig av sina erfarenheter och tankar här på bloggen! Hoppas vi kan bli ännu fler som är med och berättar vad som händer på våra bibliotek. Ju flera röster, desto bättre!

flockblomster

Inför hösten vill vi slänga ut en trevare: vi kommer att behöva en vikarie till barnutvecklingsgruppen med inriktning äppelhylla och förskolefrågor. Är du intresserad av att vara med och ha ett helikopterperspektiv på barnverksamhetsfrågor? Du hinner grunna på det hela sommaren! Vi går ut med en mera detaljerad förfrågan i augusti.

Ha det bra!
Karin, Lena, Marika, Rose-Marie

 

0

Bokfika – så gjorde vi!

Det började med att jag och min kollega Åsa ville göra något mer för vårt eftermiddagsbibliotek. Då vi lagt märke till att vi hade några unga stammisar på Kungsholmens bibliotek tänkte vi att vi skulle kunna pröva att starta en bokfikacirkel.

bokfikaPå marknadsbiblioteket fanns en affisch som vi satte upp i skyltfönstret, på barnavdelningen och skickade till skolorna. På affischen fanns bilder på saft och ballerinakex så det tänkte vi bjuda på helt enkelt. Samma dag affischen kom upp fick vi frågor från en grupp barn, jo de ville komma! Men skulle de komma ihåg? Vi våndades: Tänk om ingen kom, eller tänk om det kom 40 barn… Dagen kom. Vi dukade upp och visst kom de. Åtta stycken! Åsa och jag sken som solar. Vi presenterade oss för varandra och berättade hur vi hade tänkt oss träffarna. De överträffade också våra förväntningar genom att ha tagit med varsin bok att tipsa oss andra med. Det gick åt mängder med kex och saft och blev en väldigt lyckad start.

 Vi hade tänkt ses sista tisdagen i månaden. Träff två hamnade därför på sportlovet. Då kom det endast tre barn. Sammanlagt har vi nu haft 5 träffar. Gruppen har en kärntrupp och däremellan några som ambulerat eller bara varit med vid ett tillfälle. Sista träffen frågade vi om deltagarna önskade en fortsättning och om de även kunde tänka sig att ha lite skrivlekar. Nästan alla var pigga på detta. Så nästa termin tänker vi ses oftare och kanske ha skrivövningar och bokprat varannan gång.

Vi har träffats en timme vilket har varit lagom. Då har vi alla hunnit bokprata och vi har också hunnit komma in på diskussioner om berättarperspektiv, bokomslag och klassikerbegreppet mm. Vår upplevelse är att Kungsholmsbarnen har många eftermiddagsaktiviteter och att vi kanske gjorde ett lyckokast som valde en tisdag med det klockslaget (15.30–16.30). En annan erfarenhet är att barn har ett stort behov att få prata med en vuxen som lyssnar och frågar.

Eva och Åsa
Kungsholmens bibliotek

0

Författarträff med Jenny Jägerfeld

I torsdags morse bjöds det på kaffe, smörgås och författarsamtal på Kungsholmens bibliotek för alla barnbibliotekarier på SSB. Inbjuden var Jenny Jägerfeld som skrivit boken Brorsan är Kung!, nästa läsårs högläsningsbok för årskurs 4. IMG_4023

Jenny berättade inspirerande om bokens innehåll och karaktärer, och svarade på frågor från oss som var där. Allt ifrån frågor om trans, tvångstankar och korrekt språkbruk avhandlades. Men Jenny avslöjade också hur det kom sig att boken utspelar sig i Skåne i stället för Köpenhamn som det var tänkt från början. Det blev en fin start på dagen med viktiga samtal.

För information är nu handledningen till boken klar och finns att skriva ut från Marknadsbiblioteket. Det är också klart att vi även i år kommer att kunna lotta ut ett författarbesök till en klass. Mer information om det skickar vi ut i början av hösten.

/Marika

 

0

Tankar om att jobba med poesi och barn på bibliotek

Jag hoppade på projektet Poesi på bibliotek som startade inom SSB då jag alltid tyckt om att läsa och skriva poesi. Eftersom jag är barnbibliotekarie började jag hålla utkik efter poesi för barn.

Jag har skrivarcirklar där vi bland annat skriver poesi men nu ville jag undersöka vad det fanns för ny poesi för barn att läsa. Jag hittade en del men fastnade för dessa nya titlar: Under ett rabarberblad av Lena Sjöberg, Halsen rapar, hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåde och Vi smular vi härmar en gök av Lina Ekdahl och Emma Hanquist.

poesiböcker

Jag började fundera över vad man kan göra av detta, hur kan man använda poesin och hur uppfattar barn poesi, vad fastnar de för, förstår de bildspråk, hur går deras associationsbanor? Jag bestämde mig för att påbörja ett projekt. Jag intervjuade tre barn utifrån en mall med frågor och jag besökte en dansklass ute på Värmdö där vi läste dikter, dansade utifrån dem och pratade om dem. Projektet växte och snart var jag igång med att planera poesistunder, en slags sagostunder men där man läser poesi för barnen och sedan dansar figurer eller känslor ur dikterna tillsammans.

Jag hade ett färdigt koncept med rörelser och sång som jag sedan skulle göra tillsammans med den första gruppen. Det var två grupper som skulle komma och den ena avbokade sig på grund av sjukdom. En grupp med fem barn kom och det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Var barnen för små, var det svårt med språket? Jag fick improvisera med en berättelse om valar och vågor då jag märkte att de lystrade när jag använde regntrumman. Vi rodde allt i land ändå. Vi flög som fladdermöss då en fladdermus var med på en bild samtidig som vi pep som radar, vi var även hästar som gnäggade och sparkade bakut. Detta improviserade jag fram. Responsen på vad de ätit för mat, hur en liten bebis gråter och hur man känner sig när man trampat på en glasstrut var bra. Att dansa köttbullar var också kul!

Programmet fick göras om till nästa grupp. På det stora hela tog jag bort fler dansrörelser där vi gestaltade teman ur dikterna och jag tog ner antalet dikter från sex till tre. Jag ändrade till att visa en stor morot i tyg istället för att vi skulle stå på rad som morötter, istället för dansrörelser kröp vi ihop som en katt. Jag använde ett blått tyg som de fick vara under samtidigt som jag och pedagogerna skakade tyget. När jag gjort om programmet visade det sig att detta var för enkelt för de här barnen, det hade passat perfekt med den första versionen av programmet för dem. Jag ville inte släppa manus även om jag var på väg att göra det och improvisera utifrån det gamla manuset men jag ville följa ett spår så att det inte blev virrigt.

Den sista gången gick det fantastiskt bra och det här med att ligga under ett blått tyg och låtsas att man är i ett hav samtidigt som det kommer en sång om glömskans ocean verkar vara en härlig känsla.

Det gick bra med poesistunderna, att prova sig fram med ett nytt koncept och med en egen metod. Jag fick hjälp av två kollegor för att göra programmet enklare och det var fint att kunna ändra på det under resans gång. Det hade varit givande att veta vad de hade för förväntningar innan vi började, jag arbetade ju mer gestaltande medan några av barnen och pedagogerna hade förväntat sig discodans. För de äldre barnen kan det bli mer fokus på orden och vad dikterna betyder för dem. Det har varit ett otroligt roligt och givande projekt som jag kommer att fortsätta med till hösten, både i form av poesistunder och intervjuer med barn och samtal om poesi.

Vi har även jobbat med poesi på våra skrivarcirklar i Hornstull. Jag har under våren haft två skrivarcirklar, en för barn 9-11 år och för ungdomar 12-1 4 år. Då vi sågs vid ett av tillfällena så skulle barnen/ungdomarna komma på tio vackra ord som vi sedan skrev en dikt av gemensamt. Så här blev resultaten (den första dikten av de yngre barnen, den andra dikten av de äldre).

Naturrutan

Det är en fin hund i lekparken.

Jag såg en vacker hamster i en bur.

Sedan frågade jag mig själv:

Finns det turkosa djur?

 

Havskust (räksallad)

Framför mig låg en gnistrande ocean.

Långtifrån havskusten så såg jag räkor med tjocka skal simma förbi.

När solen går ner ser jag korallerna lysa emot mig som emaljerade smaragder.

Långt därbortifrån känner jag doften av kanel och kardemumma.

 

Vad säger ni, inspiration inför sommaren, besöka en lekpark eller en djurpark eller bada vid havet och äta kanelbullar?

/Cecilia Billsdotter Jonsson

0

Bilders makt – Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Om du är intresserad av hur bilder kan påverka och forma vår uppfattning av världen, andra människor och oss själva så rekommenderar jag dig att gå in på kunskapsbanken, Bilders makt – Kunskapsbank om rasistiska stereotyper.bilders makt

Syftet med ”banken” är bland annat att ge verktyg för att kunna känna igen och avläsa stereotypa bilder vilket i sin tur kan starta en process som gör det möjligt att både föreställa sig, och skapa bilder som inte reproducerar rasistiska och antisemitiska bilder

Den 30 maj lanserades denna fritt tillgängliga kunskapsbank. Genom att berätta om bildernas historia, teman och funktion är tanken att kunskapsbanken ska vara ett verktyg för att fördjupa den visuella läskunnigheten om rasistiska stereotyper.

Redaktionen består av Joanna Rubin Dranger, professor i illustration och Moa Matthis fil dr i litteraturvetenskap, författare och kritiker. De har jobbat i nära samarbete kring materialet med en stor Advisory Board.

Det finns mycket intressant i banken och du kan bland mycket, mycket annat hitta material under rubrikerna: Icke stereotypa bilder, Barnkulturens avhumaniserande berättelser om ”svarta barn” och Den stereotypa ”araben” i tecknade serier och filmer

Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.

/Karin

1

Sommarboken

Sommarfolder1Nu är sommarfoldern ”Klurigt, lurigt och tipsigt från Bibblan” iväg på tryck. Den innehåller en rad boktips, utmaningar och roliga klurigheter. Vi räknar med att foldrarna når er på biblioteken senast onsdag i nästa vecka så att ni kan sprida dem vidare till barnen i era områden.

I omgångar har vi diskuterat hur foldern ska formas för att den ska bli rolig och så lätt att använda som möjligt. Vi har nu kommit fram till en variant som innehåller en tävling. Barnen ska rita en serie och lämna in till sitt närmaste bibliotek. Det är sedan upp till er om ni vill ge alla som lämnar in en serie en gåvobok, eller om ni vill dra en eller flera vinnare efter att alla lämnat in i augusti. Avgör vad som passar hos just er och utefter hur många gåvoböcker ni har i beredskap.

Den äldre varianten av sommarboken finns också kvar på marknadsbiblioteket så ni kan kombinera de båda foldrarna eller välja en av dem.

Trevlig sommar!

/Marika

0

Äppelhyllan får ett lyft

Gubbängens äppelhylla har på sistone blivit uppdaterad och avdammad. Jag har slängt gammalt inaktuellt material och beställt nytt från MTM, gallrat och gjort nya tydliga knubbtexter samt virkat ett äpple. Daisyfodralen är utbytta mot plastfickor så de tar mindre plats. Jag har samlat bilderböcker där olika funktionsnedsättningar förekommer. Framöver tänker jag ordna ”veckans TAKK”, en bild med tecken som byts ut varje vecka.

Vi hade väldigt mycket Daisy och Bok & Daisy, mycket lite böcker för mindre barn och nästan ingenting taktilt, så förnyelse behövs. Även om vi sällan får frågor om punktskrift och taktila bilderböcker har jag ändå valt att beställa några ex för att kunna visa upp. Vi har märkt stor efterfrågan på böcker om och med teckenstöd så jag har beställt ett flertal såna, främst för mindre barn men också för vuxna i barnens närhet. Flera nya Babblarna också – de lånas ut hela tiden! Då jag hade sagostund för en grupp från träningsskolan upptäckte jag att Titta och känn-böcker var väldigt populära, så dem beställde jag också flera nya.

/Kajsa Bergh
Gubbängens bibliotek

Läs mer

2

Brytiga böcker

Den 17 maj hade Regionbibliotek Stockholm bjudit in Eva Gustafsson (projektledare) och Klara Nygren (metodutvecklare) från Rättighetscentrum Västerbotten för att berätta om projektet Brytiga böcker, som nu är inne på sitt tredje och sista verksamhetsår.Brytiga böcker

Målet för projektet har varit att med hjälp av skönlitteratur och normkritisk pedagogik motverka diskriminering av barn i åldrarna 3 till 12 år. Som verktyg i arbetet har projektledarna tagit fram metoder och litteraturlistor som kan användas på bibliotek, i förskolor och skolor. Tanken har varit att lyfta flera berättelser, jobba med representation, men också att lära sig metoder för att kunna jobba normkritiskt med all slags litteratur.

Boklistorna finns på minabibliotek.se/brytigabocker och är uppdelade enligt de sju diskrimineringsgrunderna, utökade med socioekonomisk diskriminering. Varje diskrimineringsgrund har ersatts med en förklarande rubrik, t.ex. ”Att ha och inte ha” eller ”Att få tycka om vem du vill”. Listorna kommer efter projektets slut att fortsätta uppdateras av bibliotekarier.

Vill du läsa mera om projektet kan du göra det på sensus.se/brytigabocker

/Lena

 

 

 

0

Babydisco i Farsta

Måndagen den 8 maj skulle det ske. Då var det dags för områdets bebisar att få skaka rumpa, stampa foten och klappa händerna. Då var det dags för en tämligen nervös bibliotekarie att ta emot 18 bebisar, den yngsta 2 månader och den äldsta 2 år, med deras följeslagare (även kallade föräldrar och far/morföräldrar) för att ha ”babydisco”. Det var ju inte riktigt tänkt att alla skulle dyka upp…. Med inte nog med att alla dök upp, vi hade även liten klick med groupies som hängde i biblioteket i hopp om en plats. Så far so good 🙂

När alla väl kommit på plats körde vi gemensamt igång med att dansa boken ”Babydisco” av Moa Eriksson Sandberg. En höjdare bland både barn och föräldrar!

Efter det körde jag två musikvideor med babblarna, ”Här är jag” och ”Discodängan”. Jag visade dem på projektorn medan jag stod bredvid och gjorde rörelser. Som ni säkert alla vet så går det aldrig fel när babblarna är inblandade, det dröjde inte länge fören merparten av barnen gungade med eller tittade storögt på och nickade lite med huvudet. Sedan var det dags för att freestyla till en låtlista jag gjort med en blandning av barnsånger. När första låten ”Krokodilen i bilen” drog igång så blev det jubel bland de vuxna, vilket är ett tydligt tecken på ett härligt engagemang.

Under det som var kvar av dryga timmen dansade,  viftade på armarna, kröp och hoppade de flesta deltagare omkring till musiken. En del hängde även i mys/bokhörnan där jag ställd fram tuggvänliga böcker (som handlade om musik på olika sätt), majskrokar, filtar och lite leksaker.

Slutsats av denna upplevelse är att det är superkul med babydisco och jag hoppas på en repris! Att jag sedan resten av dagen var helt tom i huvudet, hittade en gammal majskrok fastklistrad på benet och nynnade på ”….Att det är babababa. Och det är bibibi. Här kommer bobobo.Som kör i kör…”  resten av veckan är liksom sånt som man får räkna med. Särskilt när en mamma säger att hon aldrig sett sin dotter ha så kul!

Tyvärr har jag bara en bild som är tagen innan det drar igång, ni får helt enkelt fantisera om hur det såg ut 🙂

 

/Magdalena Bjarnehall, Farsta bibliotek

 

 

 

 

 

 

0

Frida Nilsson mötte 4A från Gustav Vasa skola

Klass 4A på Gustav Vasa skola i Vasastan blev de lyckliga vinnarna i utlottningen av författarbesöket med Frida Nilsson. Torsdagen 20 april kom klassen till Stadsbiblioteket för att träffa Frida, författaren bakom förra årets Åk 4 högläser-bok Ishavspirater. Vi samlades i barnavdelningens stämningsfulla sagorum för att prata om läsning, skrivande och framför allt om Ishavspirater.Omslag-Frida Nilsson-Ishavspiraterna-Dummy-NY

Klassen var i full färd med att högläsa boken, och de hade just kommit till avsnittet då Siri hittar en börs av sjöjungfruskinn på en marknad, en av de otäckaste delarna i boken i mitt tycke. Men barnen var inte lika lättskrämda och vi diskuterade skillnaderna mellan djur, människor och andra varelser i boken, och hur det kommer sig att huvudpersonen Siri är så modig. ”Tycker ni att Siri är lika modig som ett vanligt barn?” frågade Frida, och berättade att hon hade velat göra Siri extra modig, så där som hon själv skulle vilja vara.

En timme gick väldigt fort och klassen fick svar på alla sina frågor om hur det är att vara författare. Stort tack till barnutvecklingsgruppen och Frida Nilsson som gjorde besöket möjligt!

Linn Holmstedt
Stadsbiblioteket / Lära-enheten

0

Läs- och lyssnarrummet Skattgömman på Åkermyntans förskola

Många förskolor i Stockholm har lyft sin läsmiljö efter att ha gått studiecirkeln med ”Bilderbokens mångfald och möjligheter” på biblioteken. Det märkte vi inte minst efter utvärderingen av studiecirkeln där detta fastslogs.

En pedagog som har jobbat mycket med att utveckla läsmiljön är Ann-Katrin Molin på förskolan Åkermyntan i Hässelby villastad. Hon har tillsammans med barn och kollegor på förskolan gjort om ett rum till en inbjudande lässtudio där barnens läslust ska väckas samtidigt som de ska känna ett lugn i miljön. För att väcka förväntan och nyfikenhet har Ann-Katrin satt upp en knapp utanför läs och lyssnarrummet. Innan barnen går in i rummet får barnen trycka på knappen och då säger en röst: ”Välkommen till läs och lyssnarrummet”. När barnen kliver in genom dörren möts de av ett välkomnande rum med frontade böcker och sittmöbler. I taket hänger kulor som glittrar i alla möjliga färger.

Vårbrodden
Läs och lyssnarummet

 

SittpuffarSittpuffar i äppelträd med en barnboksfigur bakom varje puff på väggen

Ann-Katrin har en referensgrupp med barn på förskolan som hon har pratat med om vilka böcker som de vill ska finnas på biblioteket. Barnen har också varit med och packat upp alla paket med nyinköpta böcker, stämplat böckerna, målat om en stol och kommit med förslag på vad läs och lyssnarrummet ska heta.

Det som har tagit mest tid och varit mest krävande är att göra bokurvalet tycker Ann-Katrin. Framför allt att hitta böcker på olika språk. Ann-Katrin har satsat på olika teman som genus, hbtq och mångfald. Nyligen har hon även köpt in många faktaböcker kring de teman som förskolan jobbar med. Ann-Katrin har också en förteckning över vilka böcker som finns i rummet. Böckerna lånas inte ut till föräldrar eller andra förskolor utan tanken är att de ska finnas kvar. Föräldrar får gärna slå sig ner och läsa en bok när de hämtar sina barn vid dagens slut.

lc3a4shc3b6rna-222.jpg
Här kan man sitta och lyssna på böcker

Läs och lyssnarrummet används även av 4 förskolor som finns i samma enhet. En förskola kommer regelbundet en gång i veckan. De andra förskolorna kommer med förslag på böcker som kan köpas in. Läs och lyssnarummet har inspirerat de andra förskolorna till att jobba med sina läsmiljöer också.

Ann-Katrin har fått bra stöd av sin chef och av sina kollegor i arbetet med att utforma rummet. Läs och lyssnarummet används men Ann-Katrin tycker att det gott kan användas ännu mer! Men det är tydligt att rummets utformande ger barnen inspiration till att vilja läsa böcker och att det finns ett lugn i rummet som ger möjlighet till att koncentrera sig på böckerna. Böckerna går inte att låna hem utan ska stanna i förskolan.

Skattgömman
Reflektionstavla i läs- och lyssnarummet

En gång i veckan går en pedagog tillsammans med två-tre barn till det närliggande biblioteket i Hässelby villastad i Åkermyntans centrum. Det är ett medvetet val att bara gå iväg med ett par barn i taget. Det blir mer kvalitetstid för varje barn med mer tid att tala med och lyssna till varje barn. När barnen kommer tillbaka till förskolan så dukar barnen fram alla böcker de lånat och visar för de andra barnen. Att gå till ”stora” biblioteket är uppskattat hos barnen som gärna vill återvända dit med sina föräldrar.

För att få föräldrarna ännu mer engagerade i att läsa för sina barn kommer Vällingby bibliotek att förse förskolan med bokpåsar. Varje bokpåse innehåller fem böcker som föräldrarna kan ta med sig hem och läsa för sina barn.

/Rose-Marie Nilsson

1

Förskolebibliotek – något för oss?

Ja, det kan en undra… I flera kommuner runt om i landet satsas det på att bygga upp små bibliotek på förskolor. Detta för att böckerna och läsningen ska komma ännu närmare barnen och deras vuxna i hemmet men också för att ge böcker, läsning, berättande och språk en ökad betydelse på förskolorna. I vissa av kommunerna sker detta i nära samarbete med folkbiblioteken som tex i Lund. På andra håll bygger de upp biblioteken inom sin egen utbildningsorganisation eller förvaltning utan att ha ett nära samarbete med folkbiblioteket som i tex Växjö och Malmö.

Vi inom Stockholms stadsbibliotek har nu arbetat under några år med att bygga upp samarbetet med stadens förskolor. Både genom att utveckla program och aktiviteter för förskolan på biblioteken men också genom studiecirklar för pedagoger, presentationer av böcker, gemensamma föreläsningar för pedagoger och bibliotekarier osv.

Samtidigt som samarbetet rullar på tex genom den nya studiecirkeln så försöker vi tänka på hur detta samarbete ska fortsätta framöver, hur använder vi från biblioteket våra resurser bäst i det här samarbetet och vad är det förskolorna behöver ifrån oss? Hur kan vi vara ett stöd och hur kan vi inspirera till böcker, läsning och berättande på förskolorna även i fortsättningen? I funderingar kring detta har både en del förskolor och vi kommit att tänka en del kring det här med förskolebibliotek och förskolor med litteraturprofil osv. Kan det vara möjligt att hitta någon variant som kan passa vårt samarbete mellan bibliotek och förskolor i Stockholm, eller i vissa delar av Stockholm.

Det har nu visat sig att flera stadsdelar har en vilja att fördjupa samarbetet med oss på biblioteken och vi kommer nu under 2017 att tillsammans med utbildningsförvaltningen, stadsdelsförvaltningarna i Farsta, Rinkeby-Kista, Hässelby-Vällingby samt de berörda biblioteken i dessa stadsdelar att genomföra en förstudie för att i den undersöka hur och om det kan gå att under 2018 göra en pilot kring förskolebibliotek på några få förskolor i de nämnda stadsdelarna. Vi har inte ännu haft det första mötet men det känns mycket spännande och ska bli kul att se vart detta kommer att ta vägen. Det här arbetet kommer att ske i liten skala för att vi ska kunna se, lära och undersöka vad som är möjligt och inte.

Det som är tydligt i det kommande arbetet och som också varit tydligt i vårt samarbete med förskolorna är vikten av att arbetet är förankrat på alla nivåer och att utvecklingen av det fortsatta samarbetet sker tillsammans med de stadsdelar vi verkar i. Ett fastställande av samarbetet kommer då förskolan och vårt samarbete finns inskrivet i den skolbiblioteksplan som kommunfullmäktige ska besluta om i vår. Vi återkommer med information om den så snart den är tagen.

/Karin